Negativitet...vem ska jag lyssna på?

God morgon! Sitter och plugga med en klasskompis nu och det går himla bra. Pratade länge med min syster igår angående hur jag mår och vad jag får för råd av folk runt omkring mig. Jag lägger så stor vikt vid vad andra säger istället för att bara blunda och lyssna på mig själv. Jag värderar deras åsikter så högt. Fått höra så olika saker dessa dagar, pratar med en person om mitt liv och den personen menar att jag ska skita i andra o köra på. Inte vara så känslig liksom. Nästa person menar på att jag behöver vara ensam, behöver lära mig att vara själv och att jag inte ska "rusa" in i något nytt. och att "rusa" är även 5-6 månaders singelliv enligt denna person. Personen i fråga menar också på att jag inte har så mycket självrespekt, dåligt självförtroende, dåligt självkänsla och inte mår bra egentligen. Personer nr 3 och 4 är mina syskon så dem får vara tillsammans. De menar att jag visst mår bra, att hur jag beteer mig inte är speciellt konstigt och att jag inte ska lyssna på negativivteten från person nr 2. Jag vet inte längre. Person nr 2 har ibland bra poänger, men det känns nästan som om jag "måste" må dåligt. Jag kan inte må så bra som jag gör nu för det kan inte vara äkta, på något vis. Om jag skulle säga att jag skulle på en dejt nu skulle hon sucka inombords och undra varför och ifrågasätta mig. Jag vet inte riktigt vad det är hon vill, hur hon vill att jag ska leva för att det ska vara nog för henne. Hon menar på att jag stressat in i många förhållanden och jag tycker inte att jag alltid gjort det. Jag vet inte alltid exakt hur många månader det vart emellan men mina förhållanden har vart korta också och inte mycket till kärlek i dom. Så jag vet inte vad det är jag ska "komma över?". Speciellt inte nu när jag inte är kär i mitt ex längre. Varför ska jag bete mig som om jag måste komma över någon jag är över? Visst det kan vara att det kommer senare, men då gör det det. Varför ska jag sitta och vänta på det nu? Nej, jag vet inte....känns mig överanalyserad och som om att jag inte kan leva mitt liv som jag vill för då blir jag dömd, när jag får höra av samma person att den aldrig skulle döma mig. Min syster tycker att jag ska ta lite mer avstånd från personen. Jag skulle vilja sätta mig ner och prata med henne. Jag skulle vilja ha ett samtal där vi pratar om hur hon tycker att jag är som person så får jag se hur hon menar för just nu vet jag inte riktigt vad hon pratar om. Det känns som om att jag...mår för bra, har för mycket kul, träffar för mycket folk och liknande. Det är inte ok att må såhär bra enligt henne, så känns det. Det är som om jag ska sitta hemma och glo bara för att bevisa för mig själv att jag kan vara själv? Jag vet att jag kan vara själv så varför ska jag hålla på så? Jag vill ju ut o roa mig och träffa folk. har suttit själv i 2 år och det glömmer hon nog. Tror inte hon förstår hur mycket jag växt under denna tid och hur mycket jag lärt mig. Men jag vill varken förlora en vän eller bli osams, men jag känner att jag blir för hårt dömd, jag blir för hårt hållen. Det är som om jag hela tiden ska få ett godkännande från henne om hur jag ska leva mitt liv. Önskar att hon kunde backa lite och finna mer glädje i det än negativivtet. Det är hela tiden någonting negativt. Jag tror det blir ett snack med henne så att hon får veta vem jag är för det känns inte som hon förstår vem jag är alls. Hon letar efter svagheter på en person hon tror hon är lik, men där vi är väldigt olika. Jag har bra självförtroende, men det får man inte säga idag.

Jenka88s blogg

Negativitet...vem ska jag lyssna på?

Kommentarer