Tycker att jag är duktig ändå...

Sen flytten har min kost vart sisådär. Käkat mestadels mackor och druckigt äppeljuice. Nu sitter jag på espresso house med en stor latte och en kalkonmacka. Kanske inte världens bästa men det får gå. I går var jag i affären och köpte en stor äppeljuice på 2 liter, den är snart slut. Tänkte först köpa en cola, sen sket jag i de. Då tänkte jag att jag skulle köpa något gott, typ godis. men så sket jag i de och köpte 2 äpplen och lite tomater istället. Är inte alls sugen på riktigt onyttig mat. Inte nu när jag ser att min kropp verkligen förändras och blir som jag vill. Det är helt sjukt att det bara är magen som minskar, mitt höftmått och bystmått är precis samma. kanske någon cm borta. Men magen är flera cm borta än så. Jag ser hur jag börjar ta form och hur magen börjar bli snyggare. Sitter som sagt på cafe nu och ska plugga i några timmar. har kontakt med en klasskompis i umeå, vi har ett projekt ihop som vi ska göra. så vi chattar och fixar med de. nu skulle hon iväg ett tag så då tar jag en dagbokspaus. har även blivit itutad lite vett i skallen av en kompis. Vi har båda insett att jag tar mycket skit i förhållanden och när det gäller sex men inte när det gäller vänskap. det är som om jag inte förstår att jag är värd någonting och kan ställa krav och kräva respekt. Jag blir trampad på och tillslut trampar jag själv på folk för jag vet inte bättre på något vis. men jag ska jobba på det nu, ska sluta ta skit. Ska kräva respekt och hur attraktiv killen än är är det inte värt det att bli behandlad som skit. jag skulle inte ta skit från en främling så varför göra det av en potentiell pojkvän? Nej, nu ska jag bygga upp mig själv och ett steg i rätt riktning var att ta bort nummret till killen jag träffade några gånger nu. Jag vill bli behandlad väl och behandla andra människor väl. Jag vill hitta mitt eget värde för först då kommer jag kunna dra till mig människor som respekterar mig och då kommer jag vilja behandla dem väl. jag säger ofta hur hård jag är och att jag är väldigt obrydd. tar inte åt mig av saker och är en ganska tuff tjej. det är jag visserligen och skinn på näsan har jag gott om. men varför låter jag mig då bli trampad på? Det är för att jag inte förstår mitt eget värde. Eller ser jag inte förhållanden och kk:ar som vänskap? där man ska respektera varandra? Jag har ingen aning längre. Men jag är väldigt glad att jag har ärliga vänner som vågar ifrågasätta mitt beteende och inte bara tycker att folk runt omkring beteer sig illa mot mig. för jag har brister och det har sina naturliga förklaringar av vad jag vart med om i mitt liv. En sak som min kompis sa var att våldtäkten jag var med om när jag var 12 år kan förklara mycket om hur jag ser på förhållanden och casual sex. Om man blir våldtagen tar dem vad de vill ha utan att visa någon typ av respekt eller empati mot en. Så det är inte så konstigt att jag inte förväntar mig eller tror att jag förtjänar det. Men i vänskap har folk alltid behandlat mig väl, eller oftast i alla fall. såklart alla hittar rötägg till kompisar men dem har jag frigjort mig ifrån sen många år. Sen började mina pojkvänner behandla mig illa redan på gymnasiet. Det var otroheter genom hela förhållandet, respektlösheter, elaka ord som haglade, skitsnack, trycka ner och liknande. Jag hade 2 bra pojkvänner under min 3 bra pojkvänner under min gymnasietid. Sen har jag haft 2 mindre bra efter gymnasiet. jag behöver en alfahane, någon som kan ta kontroll och som kan leda mig. någon som är stark och inte tar åt sig och är känslig. Oj, det här blev långt. Men nu börjar jag min resa mot ett starkare jag.

Jenka88s blogg

Tycker att jag är duktig ändå...

Kommentarer