Ätit för lite, igen

Idag har jag ätit 759 Kcal, förbränt 893 genom träning och har nu, vid läggdags, 2072 Kcal kvar att äta (utan att dra bort de 500 jag vill ha i underskott). Just nu känns det bra, jag är pigg och inte speciellt hungrig. Tyvärr är det här inte hållbart, det leder bara till att jag överäter imorgon eller om några dagar. Men HUR i hela fridens namn ska jag få ordning på torpet? Om jag äter något mer nu kommer jag få svårt att sova och dessutom är jag rädd att tappa kontrollen och inte kunna sluta äta. Fan, det här är ju löjligt! Jag är verkligen inne i en ond cirkel, mot bättre vetande håller jag igen hela dagen av rädsla för att hamna på minus ifall jag skulle överäta på kvällen. Att inte äta tillräckligt under dagen bäddar förstås för överätande på kvällen. Jag garderar mig på samma sätt mot middagar borta, vindrickning med kompisar och liknande, med följden att jag äter eller dricker mer än jag planerat eftersom jag hållt igen innan. När blev det såhär?

Kommentarer

27 januari 2010 22:47

tenninge

Åh, rara Koltrast, så jobbigt du verkar ha det. Jag är helt övertygad om att om du bara kom in i en god spiral med att äta tre mål om dagen och två mellanmål så skulle din kropp komma ur detta stresstillstånd. Är det kanske så att du även får lite ångest av att äta ordentligt (som du kanske uppfattar som lite för mycket)? När som du kastar sig mellan svält och överätning så sätts kroppens normala hunger/mättnadskännslor ur spel. du får då ingen hunger och därefter ett galet sug som resulterar i överätning. Att kompensera som du gör med motion och svält är faktiskt en del av en väldigt ond cirkel precis som du redan vet. Känner verkligen med dig och önskar det var ngt jag kunde göra för att hjälpa dig. Skickar över en varm kram så länge:-)
28 januari 2010 11:11

Koltrast

Hej tenninge och tack för ditt varma svar. Kramen och omtanken betyder mer än du kan ana! Även om jag själv insett att det jag sysslar med inte leder till något gott behövs det att någon annan skriver det svart på vitt för att jag ska förstå det riktigt. Dessutom är det först på sistone som jag insett sambandet mellan min omättliga hunger och hur jag äter. Ja, det låter ju inte klokt, nog borde jag väl vid min ålder ha lärt mig att man blir hungrig om man inte äter? Men jag har kommit att tro att det är något särskilt med mig, att jag har sämre karaktär än andra människor och att jag är en sådan som kan äta hur mycket som helst om ingen stoppar mig. Jag ska verkligen försöka börja äta jämnare, även om det innebär att jag måste äta mer "till vardags". Utmaningen blir att lita på att mina hungerskänslor stabiliserar sig om jag äter ordentligt och att våga äta även om risken finns att jag senare äter för mycket. Och du, återigen, din omtanke gör nytta - tack!

Logga in för att skriva en kommentar.