Det är banne mig inte lätt.

Dagens kaloriunderskott är lite för stort, och jag som tyckte det börjat gå så bra! Eftersom jag visste att jag skulle på sconesfika hos en kompis ikväll ville jag se till att ha lite kalorier sparade. Väl hemma efter jobbet insåg jag dock att jag inte skulle hinna träna och blev lite stressad över att jag inte hade sparat fler. Trots det lämnade jag inte, som jag skulle gjort förr, rain check på fikan för att sticka och träna. Jag åt faktiskt en ganska ordentlig middag (om än hyfsat kalorisnål) ändå. Att komma vrålhungrig till min kompis hade ju varit att be om trubbel och jag börjar bli lite bättre på att förutse sådant. Det är jag nöjd med, men sen vågade jag ändå inte äta några scones. Marginalerna hade liksom inte räckt till om jag hade ätit mer än beräknat. Trist att jag inte vågade ta risken. Jag tror att jag måste göra det för att lära mig. Allt eller inget-metoden har ju inte visat sig leda åt rätt håll, så jag har bara att kämpa på i jakten på min gyllene medelväg. Så nu står jag inför samma problem igen: jag är hungrig och har lite kalorier jag borde äta. Men jag törs inte eftersom jag är rädd att inte kunna begränsa mitt ätande. Det är ju dessutom kväll och jag ska gå och lägga mig strax. Jag tänker att jag lika bra kan äta tillräckligt mycket imorgon. Hm...

Kommentarer

3 februari 2010 21:23

tenninge

Hej koltrast, Så skönt att se att verkat fungera riktigt bra för dig. Tror du är helt på rätt väg. Jätte bra jobbat! Du tänker mycket bättre tankar nu om din mat. Känns det bättre? Var försiktig med att träna när du har ont i halsen. Att känna sig lite förkyld är ingen fara men just ont i halsen skall man vara försiktig med. Det är just den typen av bakterier som kan ge halsont som kan ge hjärtmuskelinflamation. Även om du inte vågade äta ikväll, så är du på rätt väg. Att få ngt litet "återfall" är inget farligt eller konstigt, det är vanligt och det är bara att fortsätta där du var innan i så fall. Jätte bra jobbat! kram
4 februari 2010 09:29

Koltrast

Hej tenninge-raring! Ja, du har rätt, det går mycket bättre. Det är förstås en del jobb kvar till en sund inställning till min kropp och till mat, men jag har verkligen vaknat upp. HUR tänkte jag egentligen förut? Förmodligen väldigt långsamt... Det är ju lite det knepiga med det här. Man blir ju inte precis kvicktänkt av att ligga på ett stort kaloriunderskott. Jo, det där med halsont och hjärtmuskelinflamation har jag ju egentligen hört förut. Jag ska skärpa mig och försöka höja blicken till ett mer långsiktigt perspektiv med träningen också. Hälsa på sikt istället för största möjliga förbränning för stunden. Jag är alltså försiktigt optimistisk (det har ju inte gått så många dagar än...) och jobbar på, än så länge med viktminskning som mål. På längre sikt hoppas jag att jag vågar släppa på kontrollen och inte bekymrar mig så mycket om hur jag ser ut eller vad jag väger. Faktum är trots allt att jag aldrig varit överviktig eller ens i närheten av det och att mina viktminskningsförsök bara lett till att jag nått mitt livs högsta vikt. Fast jag har ju förstås skaffat mig helt nya träningsvanor och är mer vältränad än jag någonsin varit. Jag har egentligen all anledning att vara väldigt nöjd med min kropp. Kram!

Logga in för att skriva en kommentar.