Nu är det allvar...
Kommentarer
-
Hej Igen. Bra beslut. Jag är säker på att du kan ta dig ur det här. Du är inte på ngt sätt "svagare" eller har sämre karaktär än ngn annan. Det som händer dig är rent fysiologiskt. Vi är många som varit där, Tro mig, det går att ändra. Ha bara lite tålamod med dig själv och försök lite på att det kommer att fungera om du bara kommer över rädslan att äta dig mätt. Ta en dag i taget. Ät det du skall, träna men inte som kompensation utan för att din kropp mår bra av att röra sig. Tänk mer på att kroppen behöver bränsle för att kunna träna. Om du en längre tid äter så lite som du kan göra och tränar riskerar du att få besvärliga överbelastningsskador. Hoppas denna dag gick bra och att din presentation blir bra i morgon. Håller en tumme för dig! kram
-
Hej och tack för tum-hållandet! Jag lyckades riktigt bra igår, tror jag. Tyvärr hann jag inte träna så mycket, men det är ju under vila kroppen bygger upp sig, så det var säkert lika bra. På matfronten hade jag framförhållning och lyckades få i mig en hel del bra mat. Trots att det blev riktigt bråttom såg jag till att äta på kvällen innan jag gav mig av till en kompis på fika. Väl hemma hos min polare gjorde jag precis så som jag vill kunna göra och vågade mig på en smakbit av det goda som bjöds. Sockret i kaksnutten gjorde mig sugen, men jag lyckades ändå stå emot impulsen att trycka i mig något när jag kommit hem. Bra va? Som gammal anorektiker trodde jag att jag var medveten om och kapabel att uppmärksamma riskbeteenden hos mig själv, men det behövdes tydligen att någon såg det utifrån för att jag riktigt skulle fatta. Tack än en gång! Jag har mycket jobb kvar, men jag hoppas att jag inte tappar tråden. Eller att jag åtminstone hittar änden på nytt när jag tappat den.
Logga in för att skriva en kommentar.