...Och på den tionde dagen blev gud så förbannat uttråkad att hen hetsåt sju proteinbars.

Visst står det nånstans i bibeln? Inte? Nehe, då har jag väl sett fel. Iaf så var det vad som hände mig idag. Tio bra dagar, tio dagar av träning och kaloriunderskott, och så idag bara föll allt. Och det värsta är att det inte finns nån anledning till det!! Jag har som sagt planerat ordentligt, tackat nej till alla festligheter och mått på det stora hela riktigt bra. Idag var första vilodagen, och jag började med ett besök hos en naprapat för att jag känner mig så stel. Hon bankade ut en hel del otrevligheter i ryggen och knäckte nacken hit och dit och det var riktigt skönt. Jag var klar straxt efter tolv och gick en sväng på bokrean. Kände då det första suget, en känsla av bottenlös tomhet som behövde fyllas, men jag viftade bort den genom att lova mig själv lunch när jag kom hem. Väl hemma åt jag lunchen som planerat och straxt efteråt satte suget igång igen - tio gånger värre. Jag dividerade med mig själv och förbannade det faktum att jag hade två proteinbars i gotteskåpet. Det tog knappt en halvtimme av förhandlande och turer fram och tillbaks till köket innan dessa var slut, samt ett par stora teskedar honung. Älskar honung och funderar starkt på om jag är släkt med Nalle Puh? Vi är helt klart lika till formen... och honungsbeteende då. Efter min lilla attack i köket var det dags för skola och föreläsning, vilket gick bra, även om suget malde lite i bakhuvudet. Hade planer på att åka förbi Överskottsbolaget och köpa billig Pepsi max, men jag tänkte ändå tillräckligt klart för att inse att jag inte skulle kunna motstå de billiga chokladkakorna där, så jag tar det imorgon. Smart tänkt det iaf. Sedan var jag direkt tvungen att åka upp på stan igen för att hämta min cykel som var på lagning och jag passade då på att gå in på gymgrossisten och köpa ett gäng proteinbars. Fem stycken närmare bestämt. Cyklade hem och ja, sedan blev det två smörgåsar med smör och därefter tryckte jag systematiskt i mig alla fem proteinbarsen. Och nu sitter jag här. Och lika omöjligt som det kändes att motstå suget för ett tag sedan, lika overkligt känns det nu att jag tryckt i mig allt detta. Ja, det kunde ha varit värre - fem marabou hade varit ännu mer illa, men det är egentligen inte vad jag äter som är viktigt, det är beteendet. Vad var det som utlöste en attack idag, när jag faktiskt hade de bästa förutsättningarna att lyckas? Varför känns det så omöjligt att stå emot suget när det kommer? Kan det ha varit så enkelt att naprapaten tryckte på någon triggerpunkt som utlöste någon känsla som i sin tur gjorde att jag kände behovet att hetsäta? Var jag egentligen ångestfull? Eller är det att jag varit alltför strikt i några dagar? Men det har jag inte heller, jag har ätit mig mätt och tog till och med en chokladbit i söndags. Eller är det att jag återigen kommit till den här punkten jag inte har tagit mig förbi förut: jag går ner två, två och ett halvt kilo, sen är det något som "händer" som förstör viktnedgången. Den här gången var det inget jag planerat som förstörde - kanske är det jag själv som saboterar inifrån, men jag försöker skylla det på yttre påverkan? Men varför skulle jag vilja sabotera för mig själv? En tanke som slår mig är att jag tänkt "när jag gått ner i vikt, då får/kan/ska jag träffa nån att ligga med". Är jag rädd för att träffa någon, rädd för att binda mig? Rädd för att återigen hamna i ett förhållande som kanske inte leder någonstans? Eller rädd för att bli sårad? Eller kanske rädd för att ingen vill ha mig, även om jag går ner i vikt, så jag har vikten som en sköld, som en ursäkt. "Nej det är klart ingen vill ligga med mig nu när jag ser ut såhär, men vänta bara tills jag gått ner i vikt", tänker jag. Fast undermedvetet kanske det finns en röst som säger: "Men tänk om ingen vill ha dig ändå?" Ja jag vet inte... En sak är säker - jag önskar jag kunde lägga ifrån mig hjärnan ibland och bara vara, utan att alla tankar snurrar som en tornado därinne. Fast å andra sidan så vet jag ju att det är bra att reflektera över varför jag äter och verkligen fundera över vad som kan orsaka det. Jag ska också försöka lägga in det i matdagboken efter bästa förmåga, trots att det tar emot och jag gärna vill blunda för hur mkt jag ätit. Nåja, imorgon är en ny dag, och förhoppningsvis blir den bättre än idag! ------------------------- Okej, lade in det i matdagboken nu... Ett nätt litet kvällsmål på drygt 2300 kcal. Men det blev mycket protein iaf. Nu kan jag intala mig att alla de där kalorierna blir till muskler och jag kommer vakna imorrn, tio gånger starkare än jag var idag. SSSCCCCHH! Säg inget! Låt mig få tro det nu. Jag är inte fet, jag bygger muskler. Än så länge har jag en stor, rund muskel mitt på magen... Ska flexa den lite i spegeln innan läggdags. Godnatt!

25 februari 2014 21:52

JeannieO

Du skriver jättebra! Jag sträckläste! Stor igenkänningsfaktor. Men visst är det konstigt att det är så svårt att förstå vad som triggar igång det. Obegripligt känns det de flesta gångerna. Lycka till med ny dag imorgon och med nya muskler och förnyad styrka. Massor av pepp!
25 februari 2014 21:50

mosel

Pepp pepp! Imorgon är en ny dag!
26 februari 2014 07:03

oups

Ja-a, vad är det som händer? Vem kan ge oss svar på den frågan? Tack för din igenkännande beskrivningen. Ny dag idag. Pepp till dig.
25 februari 2014 21:16

lenaek

Deppa inte Lady det är sånt som händer oss alla ibland. Känner igen mig i det där att man har vikten som en sköld det har jag med. Tvivlet som ligger där hela tiden. När du minst anar det träffar du din prins. Pepp!!!
25 februari 2014 21:36

svalu

Låt mig gissa, in`t är du fet. Bara lite felfördelad i kroppsbyggnad. Kul att läsa dina inlägg i alla fall.
25 februari 2014 22:15

Aneleh89

Kände väldigt väl igen mig i det du skrivit. Har också problem med det beteendet, hetsätningen. Det behöver inte vara väldigt onyttiga saker jag äter stora mängder av men det är beteendet som är problemet och det är som om en övernaturlig kraft tar min kropp i besittning och jag kan inte motstå att trycka i mig saker. För mig händer detta oftast när jag lyckats gå ner lite..tänker då att jag inte är så extremt överviktig så det skadar inte om jag äter lite extra men detta gör ju att jag aldrig når min målvikt. Hoppas du kan få bukt med detta och nu har din kropp massa protein att bygga på ;)
25 februari 2014 22:45

kulla67

Tror nog att det är beteendet som är största boven i dramat, för oss alla som har övervikt. Men imorgon är en annan och ny dag, och då är det bara att ta nya tag..... Pepp!

LadyFats blogg

...Och på den tionde dagen blev gud så förbannat uttråkad att hen hetsåt sju proteinbars.

Gillar

Kommentarer