Ibland blir jag fundersam
Det är svårt, det där med statistik. Så under dagens braskande rubriker, om att även lätt övervikt hos gravida ökar risken för missbildningar, hittar du sannolikt inte en enda redovisad faktiskt siffra. Jag har letat, eftersom det ju är lite intressant.
Tillslut hittade jag fakta i ämnet, tack Jacob Gudiol för det. Åtminstone en som kan läsa statistik även om resten av medierna inte vill, kan, hinner eller orkar försöka redovisa verkligheten bakom skräckrubrikerna.
"Så risken för missbildning vid graviditet när mamman är normalviktig ligger omkring 3,4 procent och risken när mamman är ungefär 4 procent högre. Detta är alltså en relativ riskökning så den faktiska risken när mamman är överviktig är 3,4*1,04 = 3,54.
Med andra ord är det minimala absoluta förändringar i risk i det här fallet.
Forskarna gjorde sen justeringar för andra typer av riskfaktorer som man känner till och resultatet förblev i princip det samma.
Det här är med andra ord lite av skräckrubriker som nog mycket väl kan skrämma upp nuvarande gravida. Om en överviktig mamma även föder ett barn med missbildning så kan information likt den här nog lätt göra att det klandrar sig själv. Det är ju möjligt att övervikten har bidragit men med så små skillnader så tycker jag inte att man kan lägga någon skuld.
Så för att summera. Det finns många orsaker till varför man bör försöka undvika övervikt, oavsett om man är gravid eller inte. Det här är inte direkt en av de större orsakerna." Källa: Träning, kost och hälsa
Kollar man in bilden med tabellen får man fram de aktuella, absoluta riskerna. Det handlar alltså om att istället för 3,4 procent för BMI 18,5 < 25 får vi 3,54 procents risk för BMI 25 < 30, det blir 3,77 procents risk för de med BMI 30 > 35, vi får 4,18 procents risk för BMI 30 < 35 samt 4,65 procents risk för personer med BMI >40.
Visst finns där en riskökning, men att (som vissa) medier få det att låta som att det skulle vara mammas fel helt och hållet om barnet föds med en missbildning är bara sjukt fel. Jag vill inte tro att journalisterna medvetet försöker skuldbelägga blivande mödrar (det finns inget vinsintresse i det, om man ska vara cynisk och bitter), så det betyder att det antingen är en hänsynslös klickjakt eller ren och skär okunskap i botten.
BMI är, i brist på faktisk uppmätt kroppsfettsprocent, det bästa vi kan åstadkomma så jag tänker inte bråka (mycket) om den saken. Men jag funderar förstås på hur det ser ut bland blivande mödrar som är vältränade, de med muskelmassa som drar upp vikten till höga BMI-tal. Jag undrar, eftersom jag vet att jag låg på en normal kroppsfettsprocent (enligt Paúluns sista Bodpodmätning åtminstone) men jag har ett ganska högt BMI ändå eftersom jag väger en hel del, och det blir bara högre och högre. Dock ökar inte vikten på grund av mycket styrketräning längre, utan tack vare Lille Skutt som nu borde väga 2kg och vara cirka 45 cm lång, och i stort sett en färdig bebis bortsett från lite hull, lite tillväxt på längden och lite sådant 
Nu vet jag, tack vare vår eminenta sjukvård och alla noggranna undersökningar, mätningar, blodprov, scanningar och tester, att risken för att något ska vara fel är minimal, 1 på 20 000 enligt barnmorskan. Det är större chans att vinna 2 000 på Triss (1:14 285) eller slå en yatzy med 5 tärningar på ett slag (1:1 296) men dagens rubriker stör mig ändå. Jag irriterar mig på dem, helt enkelt för att de någonstans slår an en sträng och oroar mig.
Trots att jag vet oddsen, trots att jag litar på mödravården och trots att jag misstänker att det bara är klickjakt det är frågan om.
Som om inte en blivande mamma har nog att fundera på, så kommer de där forskningssanalfabeterna och skräms.
Fult gjort tycker jag.
Gillar
Kommentarer
-
Ja, när man ber om hjälp tycker jag att då borde de ju åtminstone försöka, inte bara säga att "du får göra det här själv, så hjälper jag dig sen". Vad ska man med deras hjälp till då, om jag får fråga. Ush så fräckt. Men bra att du hade en förstående och vänlig läkare åtminstone!
-
Ja språkvetare är på sätt och vis mer toleranta när det gäller språkliga förändringar. Vi vet att det är naturligt att språket utvecklas. Men, om man t ex utformar skrivregler till ett företag så måste de ju följas sen :-)
F ö så finns det väl inte så många jobb just som språkvetare, om man inte forskar o sen har turen - skickligheten - att få en tjänst. Drömde om att doktorera men insåg att der var svårt att foga in i mitt liv m småbarn mm.
Så jag fortsatte m skrivande o språkgranskning mm. Med tryggheten i att ha djupa kunskaper att luta mig mot.
-
Utveckling är besvärligt, då måste man ju lära om
Det som kan störa mig mest är när tidningar hittar på egna skrivregler som går stick i stäv mot vad jag fått lära mig. Ibland skriver jag för en tidning som envisas med att PC skrivs pc, Ikea ska skrivas ikea och så vidare. Gemener rakt igenom alltså, och det ger mig nästan magont när jag ser det. Men vem vet, det kanske blir så i framtiden
Fast jag tycker ju att Ikea är så likt ett egennamn att det ska skrivas med versalt "I" ändå jag, så gammalmodig är jag
Jag trodde att språkvetare annars brukade kunna bli fenomenala lektörer, som ju är mer än bara korrläsning. Där handlar det ju om hela stilen, texten, känslan, språket och allting på någotvis, så mycket mer än bara grammatik och stavning. Fast det kanske är olika inriktningar helt och hållet?
Senast uppdaterad 12 juli 2017 16:55
-
Har redigerat mycket texter. Faktatexter. Korrläsning är ju sista rundan och ganska enkel. Men en forskare eller tjänstema t ex kan behöva "översättas" till begriplig svenska. Innan man kommer till korrläsningen.
Tyvärr kan jag inte hålla på med detta längre. Min språkförmåga är inte vad den var. Har varit så utbränd att jag fått kognitiva skador och är sjukpensionär. Men jag är ändå glad över min utbildning och de kunskaper som trots allt finns kvar bara jag tar det väääldigt lugnt. ☺
Eller skrev jag det i förra inlägget?
-
Frilansar du alltså?
-
Nej, jag tror inte du nämt det förut. Så ledsamt, jag visste inte att du också varit nere i utbrändhetsträsket och vänt. Då är vi två, jag har nog haft försynen lite mer på min sida bara. Jag kom lindrigt undan i jämförelse med många andra. Så länge jag sköter återhämtningen och respekterar min egen (låga) stresströskel klarar jag mig rätt bra.
Jo, jag frilansade tills nyligen men nu är jag inte aktiv alls. Jag tar det lugnt och boar in mig lite kan man väl säga
Logga in för att skriva en kommentar.