Notan
Nu är det dags att göra upp notan med det senaste året, en gång för alla. Jag la på mig ganska mycket vikt under 2017 och jag vet precis varför.
Jag har alltid hållit fast vid 16:8 sedan jag började bry mig om vikten och lärde mig hur jag fungerar. Det var bara som gravid/ammande jag inte höll fast vid 16:8, i efterhand kan man ju tycka att jag kanske borde gjort det ändå med tanke på att jag gick upp så mycket i vikt. Å andra sidan tror jag inte det är studerat vad som händer i kroppen om man blir gravid och fastar samtidigt, eller ammar för den delen och jag tänkte inte bli den första som tar reda på det heller. Instinktivt tycker jag inte det låter hälsosamt för någon av oss.
Utan fastan tappade jag ett av de viktigaste styrmedlen för min vikt, och eftersom jag inte heller kunde träna som vanligt tappade jag det andra styrmedlet också. Mina primära metoder att kontrollera vikten har just varit ett strikt begränsat ätfönster (16 timmar fasta, 8 timmars ätfönster) och ganska mycket träning, 5-6 pass i veckan åtminstone. Att gå från det till ad libitumätande och 1-2 pass i veckan kan i efterhand låta som en dum idé, det genererade ganska mycket extravikt så efterklokheten säger ju att "det var ju ingen bra idé".
Att jag under samma period undvek vågen (förklarligt men olyckligt) gjorde att vikten steg, och jag varken märkte eller ville veta. Gravidhormoner ovanpå detta och vips...
Notan blev ganska häftig, även om slutresultatet blev alldeles fantastiskt 
Jag var uppe och vände på 91,1kg innan jag slutade amma, det kallar jag nota! Nu har jag tagit mig ner till 88,0kg och även om vägen är rätt ojämn och guppig är den klart utstakad nu. Det kommer att bli besvärligt och irriterande, men 16:8 måste komma på plats ordentligt igen, träningen är jag så smått igång med redan och vågen ska nyttjas flitigare.
För att komma tillbaka till trivselvikten ~65-66kg kommer det att krävas en hel del, och för att nå tävlingsvikten ~62-63kg ännu mer. De sista kilona brukar vara absolut värst, säger alla jag någonsin pratat med. När jag var viktstabil var jag säker på att det var sista gången jag behövde göra den här resan, jag hade metoderna och kunskaperna och nu skulle ingenting kunna ändra sig. Nu skulle jag få behålla min fina vikt.
Ja, sen vet ni ju hur det gick. Grynet, lika efterlängtad och planerad som oväntad och överraskande, gjorde entré och +20kg senare känner jag ändå att jag skulle inte vilja ändra någonting. Med mina två andra rasade jag i vikt, den här gången la jag på mig. Sånt är livet antar jag, det har ju hänt en hel del sedan sist 
Grynet sover bättre om nätterna, i perioder i alla fall, och är generellt en väldigt snäll och go liten bebis så jag hyser gott hopp om att få träna regelbundet. Särskilt när det blir barmark så jag kan ta vagnen och springa med henne. När hon blir ännu lite större kan hon få följa med mig till gymmet och leka medan jag tränar. Det finns små hantlar och bollar hon kan pyssla med, och väljer vi en bra tid stör vi ingen annan
Så slår jag två flugor med samma smäll, jag får träna och Paula får en förebild att se och lära av. Barn gör inte som man säger, de gör som vi gör. Äta hälsosamt, träna och ta hand om sig lär de sig genom att se hur vi vuxna äter, hur vi tränar och hur vi tar hand om oss. Och i början är det mest jag som kommer att vara föremålet för Paulas uppmärksamhet. Det jag lär henne, genom att vara och leva, kommer att sätta spår genom hela hennes liv. Säkrast att se till att det blir positiva och bra saker hon får med sig, eller hur?
Om inte det är motiverande nog vet jag inte vad som skulle vara det.
Ge aldrig upp.
Ha en trevlig måndag allesammans.
Gillar
Kommentarer
-
Paloma, jag hoppas hjärtinnerligt att du har rätt, jag är så otålig att få komma igång igen!
klaraelv, det är lite det jag hoppas! Morötterna blir fler och mer lockande än alternativen
Jag är nog lite mer morotsmänniska än piskmänniska
-
Så fungerar jag också, morötter och mål fungerar på samma sätt för mig, det är något jag kämpar mig mot. Piska fungerar inte alls på mig, för det har jag utsatt mig själv för i flera år utan minsta reaktion.
-
Det är sant det du säger, det finns nog ingen som är så bra på att bestraffa mig som jag.
Den andra, mjuka vägen, fungerar mycket bättre. Gäller kost så väl som träning när jag tänker efter -
Lycka till, vill du så kan du, och du är ju ung. Din kropp är bara tillfälligt emballerad, så ska det väl vara när man nyss fått barn?
Nu har du tagit hand om din gravidkropp och din mammakropp, nu är det dags att ta tillbaka din normala kropp. Jag vet inte om jag vill kalla det för notan, den där övervikten. Jag ser den som en normal följd av att få barn. De där mammorna som desperat ska behålla figuren och bara gå upp 7-8 kg och sen vara "som vanligt" tre veckor efter förlossningen, jag tycker bara synd om dem. Lycka till, high five vid 65 kg för oss båda! 
-
Tack seglar67! Det var ord jag behövde höra!!
Ja, det är ju nästan exakt 6 månader sedan vi fick lilla Paula, övervikten hade säkert fungerat som buffert om det hade blivit svält. Kroppen kan ju inte veta att det finns mat varje dag, den är lite stenålders på det viset
Logga in för att skriva en kommentar.