Så kom raset till sist

Jag sa ju det. Det blir jag som vinner till sist. Jag är den envisaste av oss två, min kropp och jag. Vi samarbetar inte alltid, men det är i slutänden alltid jag som får min vilja igenom. Kroppen lyder, mer eller mindre villigt. Igår sprang jag som vinden kändes det som, stark och lätt. Fötterna flög, jag kände mig säker på foten, stark och snabb. Kroppen och jag i samarbete, perfekt harmoni. Jag for fram som en dervisch och alla jag mötte började le som svar på mitt eget breda leende. Jag tänkte att det minsann inte skulle bli mer samarbete på ett tag nu efter ett så lysande resultat och en sådan harmoni, att striden om 67 skulle fortsätta ett tag till. Tjurigt kör jag ner huvudet, bereder mig på en utdragen kamp om vikten och kliver upp på vågen. Stålsätter mig, väntar mig en 67:a igen och får dagens överraskning. [FET]65.5kg.[/FET] Jag väger mig 3 gånger, stänger av vågen mellan varje vägning. Byter ställe på golvet med för säkerhets skull, jag har läst att en del digitala vågar är känsliga för sådant, även om inte vår visat några sådana tendenser. -1.1kg och numera bara 0.5kg kvar, om jag inte siktar in mig på 64 så jag kommer ner på normalt BMI. Jag skulle vara klar till sista april, det är gott och väl 6 veckor dit. Jag hinner. Jag som hade förberett mig mentalt för att behöva kämpa, stålsätta mig. Så paff man blir när man mobiliserat en massa styrka, förberett sig för strid - och så får man sin vilja fram utan vidare. Groddarna växer så det knakar, till och med sojabönorna har små svansar nu. Det är roligt när det gror saker, jag blir glad då. Som om jag inte var glad redan. :-)

Kommentarer

17 mars 2013 09:32

LadyG

Tack :-)
17 mars 2013 10:04

malan537

Härligt :)
17 mars 2013 12:03

utter

Woho! :D
24 mars 2013 19:15

KarinJ

Underbart, man blir helpeppad av att läsa hur glad du är! Grattis o kämpa på!

Logga in för att skriva en kommentar.