icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search

LadyG tar nya tag!

16:8 5998729
Matglad bullmamma i löparskor. Jag drömmer om en vältränad figur, något jag inte ens vågade hoppas på förut. Mitt mål var först att komma ner på ett BMI under 30 och därefter sakta men säkert, envis som en mula, försöka skaffa mig den där vältränade kroppen som hägrat i drömmarna. Beväpnad med den kunskap jag förvärvade vid den resan gör jag en liknande resa en gång till för att bli av med mina gravidkilo och åter kunna springa marathon.

Nu för tiden är jag en av Matdagbokens mentorer, skicka ett privat meddelande om du vill ha stöd och pepp privat eller om du vill ha någon att bolla ideer med.
25 februari 2016 11:39
22

Väntar på svar

Läkaren fick något akutfall hon måste ta så det enda jag i stort sett vet är att provsvaren är på väg, men att det hon testade såg fantastiskt ut. Vad nu det betyder? Nu var samtalet väldigt kort och hon hade bråttom så det är möjligt att saker utelämnades som borde sagts, jag får vackert vänta på provsvaren helt enkelt. Med dagens mordena sjukvård får man nog vänja sig vid att läsa siffrorna själv och försöka tolka dem bäst man kan.

 Det är lite irriterande, den här andfåddheten och tröttheten eftersom den stör mig. Jag hinner gå nån kilometer bara så börjar det, och efter 2km är jag helt slut. Vi provade igår, genom att ta en promnad i det vackra vädret. I vanliga fall hade jag inte haft några problem alls att promenera sträckan vi gick. Nu kändes det som om jag inte fick luft, syret räckte inte till. Senast jag kände mig så andtruten var när jag spurtade i slutet av milloppet i Södertälje.

Samtidigt blir jag lite rädd, för om det inte är ämnesomsättningen (det skulle det i och för sig fortfarande kunna vara, jag vill nog se siffrorna själv först innan jag avskriver den teorin) finns det mest farliga och svårbehandlade saker kvar som kan ge samma symptom.

Om jag går riktigt sakta är det inte så stora problem, men om jag går som vanligt tar det mindre än en kilometer så är jag rejält påverkad, alltså tio minuter eller därikring. Jag brukade fram tills nyligen inte ha några problem att vara ute och springa i 10 timmar.

Det känns som att jag kanske (inte?) borde försöka springa maran i helgen. Den logiska (fega?) delen av mig tjuter "Är du dum i hela huvudet?" medan den känslomässiga (modiga?) halvan säger "Det är ju del 3 av 3, ska du verkligen banga då? Hur vet du att du inte kan om du inte provat?" och där någonstans sitter jag, utan svar och lika tvehågsen som fundersam och vet inte vilken av alla inre röster jag ska lyssna på.

"Lyssna på din inre röst", säger en del och försöker låta som om de uppdagat en sanning av något slag. De har däremot inget att föreslå för att reda ut vilken av mina inre, högst motstridiga röster som har rätt. För som jag ser det har båda väldigt bra argument.

Och vad gör man då, egentligen?

Kommentarer

  • 25 februari 2016 19:14

    Hoppas du också får goda besked snabbt aregnisw, du har så rätt i att det inte är roligt att vänta. Ush, att inte veta är värst.

  • 25 februari 2016 19:19
    aregnisw

    Tack LadyG vi får hålla yes för varandra du.

  • 25 februari 2016 19:22
    Halfdevil

    Även jag går i väntans tider...usch!frown

    Håller tummar för oss alla, att vi får bra besked. smiley

  • 25 februari 2016 19:24
    aregnisw

    Håller tummarna för dig med Halfdevil yes

  • 25 februari 2016 19:26
    Halfdevil

    Tack aregnisw :)

  • 25 februari 2016 20:30

    Håller tummarna även för dig Halfdevil, för goda besked snabbt!

  • 25 februari 2016 21:07
    Halfdevil

    Tack LadyG :)

Logga in för att skriva en kommentar.