icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Nu är det dag, tyvärr igen pga omständigheter jag nämner i presentationen min. 

Dagen vikt är på 70kg och jag vill mer till 57kg 
19 december 2011 15:10
10

Det gör ONT så jag bara vill skrika i svordomar!

På fredag är det exakt 1 månad sen min älskade bebis föddes, fan så jag älskar dig lillkotten. Men att hålla din slappa kropp, veta att det är första och sista gången man får se dig, smärtan går inte att beskriva. Det är också min motivation att gå ner i vikt, jag vill inte ha NÅGOT kvar, jag vill rensa ut allt, alla minnen på min kropp från det sparkande lilla knytet. Varje minsta lilla kg ska iväg från den tiden av ren ilska, sorg och förtvivlan. Samtidigt så är det samma anledning att jag inte alltid orkar, att jag fuskar och tröstäter att jag ger upp och vill sova istället för att träna. Mitt hjärta imploderar om och om igen, i fredags skrattade jag med en vän, log, var uppriktigt glad och njöt av livet, idag vill jag bara sluta andas men kämpar för att hålla mig kvar, kämpar för tanken att nå min drömvikt, kämpar vid tanken att ibland är jag faktiskt glad, kämpar för min familj och mina vänner. Hatade fläsk, kilon och vikt, al min ilska ligger på den, all ilska måste riktas mot något och det är på just den. Jag hatar det, avskyr det, vill skrika svära och se det försvinna

Kommentarer

  • 19 december 2011 15:23
    Twix
    Du har all rätt att känna som du gör, du har varit med om bland det värsta som man kan vara med om, allas mardröm. Kämpa på någon gång ser du säkert ljuset igen omän det är svårt, och ingen tröst alls att någon säger så. Man finner inte ord, kan bara sända dig kramar i massor!
  • 19 december 2011 15:31
    Landy
    Kram <3<3<3 Du har just varit med om det värsta som kan hända. All styrka till dig!!
  • 19 december 2011 16:15
    Blendy04
    Jag beklagar sorgen. Kan inte ens tänka tanken. Massor av styrkekramar.
  • 19 december 2011 16:27
    SandyC
    Det finns inga ord som räcker. Det enda jag kan säga är att det är okej att låta det ta den tid det tar. Kram
  • 19 december 2011 17:47
    Kämpa på! Du är stark som orkar något över huvud taget! Tänk på den stunden med din vän, när du skrattade! :) Minns den och njut. Skratta och njuta av livet kommer du säkert kunna göra oftare och oftare! Ta hjälp av dina nära och var inte för hård mot dig själv! Peppkram! /R
  • 19 december 2011 17:48
    Tack för alla värmande ord, det värmer i en att veta att de finns dom som bryr sig så mycket om en okänd människas öde
  • 19 december 2011 18:39
    Aj, det gjorde ont i mig att läsa detta. Låt var sak ha sin tid även om jag förstår din känsla av att vilja få bort alla fysiska minnen. Du kanske behöver få tröstäta och bara vara och bearbeta ibland. Låt dig göra det då. Det kommer finnas tid att komma iform sedan. Försök att inte bara förtränga även om det är det du just nu vill. Jag har inte upplevt något i närheten av det du gjort och kan inte sätt amig in i hur det är att förlora sitt barn men jag vet en sak och det är att man har rätt att må dåligt. INGEN kan kräva något annat av dig coh allra minst du själv! Stor kram!!!!
  • 19 december 2011 20:34
    nysommar
    Du är stark som orkar göra något, det måste få ta tid! Massor med styrkekramar!
  • 20 december 2011 20:52
    SKSKSK - ingen fara, jag förstod vad du menade. Tack för omtanken nysommar - jag känner nog att jag måste göra något, radera de som raderas kan liksom, men allt stöd man får av er alla här inne är helt otroligt <3
  • 21 december 2011 11:43
    Skickar styrkekramar till dig!!! Sitter och försöker tänka mig in i det du varit med om, men det går inte... Det är så ofattbart!! Ta den tid du behöver till allt och kämpa när du har orken till det!! Kramar om återigen...

Logga in för att skriva en kommentar.