Velandet inför halvmaran 6/6
Sen jag fick min benhinneiflammation har jag gått från frustration, besvikelse, förbannad, ledsen, irriterad och tillbaka till frustrerad.
Jag har tränat 5dagar i veckan, uteslutande löpning sen 12januari för att kunna ta mig i mål på under 2h, på Linköpings första halvmarathon som går av stapeln 6juni. Min första halvmara i Sthlm 2012 tog jag mig i mål på 2h12min.
4april hade jag ont i början av mitt löppass. Jag tänkte inte så mycket på det då det gick över igen efter ca 15min löpning. Detta fortgick följande 4 löppass (6.1mil) innan jag förstod det var benhinneinflammation jag åkt på. Jag fick så ont att jag haltade efter mitt sista pass som jag dessutom fick avbryta.
Jag tänkte att jag skulle ge mitt ben en vecka vila trots bara det var frustrerande. Var ju van att komma ut och springa och jag blev arg på alla löpare som sprang förbi mig när jag var ute och gick med hunden för att jag inte själv kunde springa.
Nu har det gått nästan 2månader och mitt ben är fortfarande inte bra. Jag har försökt några gånger att springa då jag inte tycker jag känner av benet längre i vardagen. Men så fort jag försöker så kommer skiten tillbaka. Sist jag sprang var i Paris för 2veckor sen. Sprang en lugn mil ihop med en vän och allt kändes toppen. Tills efter jag duschat och satte mig i fotöljen. Då kände jag hur det värkte i benet igen. Började nästan gråta.
Vet inte längre hur jag ska göra med halvmaran. Det är mindre än 2veckor kvar. Och oavsett vad mitt val blir så kommer jag med största sannolikhet vara besviken över min prestation.
Om jag väljer att inte springa så kommer jag vara besviken då jag tränat så hårt. 5 dagar i veckan oavsett väder. Dessutom kommer min sambo att springa och han har inte tränat något. Kommer då åter igen vara frustrerad över att jag som kämpat så hårt inte kan springa medans han som inte tränat kan.
Om jag väljer att springa så kommer jag inte bara få ta konsekvenserna av det hela efteråt. Jag kommer dessutom bli besviken om jag tar mig i mål på över 2h då mitt mål varit under. Jag kommer irritera mig på att jag kunnat ha bättre resultat om jag kunnat träna som planerat sista 2månaderna. Jag kommer bli arg om min sambo kommer in före mig då det var jag som anmälde mig först och som har kämpat för detta.
Visst skulle det för stressens skull vara skönt att bara skita i halvmaran. Jag hatar ju dessutom att tävla. Men det skulle kännas som ett så stort nederlag för mig som person. Jag vet varken ut eller in just nu. Jag vet bara att jag vill slippa ha ont i benet så jag kan vara mig själv igen :( *frustrationen är total*
Kommentarer
-
Ibland är det inte lätt att veta. Hoppas ditt ben blir bättre! Ta hand om dig!
...och härliga bilder! :-D
-
Tack Utter <3
-
LÅT BENET LÄKA obs viktigt. Du kan göra en massa annat för att hålla din kropp i trim och sedan, när benet börjar bli bra, försiktigt börja träna igen.
Logga in för att skriva en kommentar.