Sex veckor...
...och åter på banan. Nu hoppas jag att förbränningen satt fart ordentligt och att vikten försvinner i en rasande fart. Men jag är ändå rätt nöjd. Visst jag gjorde några avsteg från mina planer och det kostade mig en dryg vecka i viktminskning men nu är jag på banan igen. Jag hittade strategier för att hantera det ökade sötsuget, jag gav inte upp och jag hittade snabbt tillbaka till mina nya matvanor när det blivit fel. Dessutom insåg jag vikten av att skriva av sig lite i en blogg och få pepp och stöd av andra medmänniskor som kämpar eller har kämpat med sin övervikt. Det trodde jag väl aldrig att någon skulle orka läsa vad jag skriver. Men jag är tacksam för det stöd jag fått, det har varit guld värt!
Jag kan även rekommendera alla er som har en lergryta instoppad långt bak ett skåp att plocka fram den och konfitera kycklinglår. Idag var det lycka att äta lunchlådan! Samtidigt är det kul att titta vad andra äter och konstatera att min lunchlåda minsann var godast igen! Jag medger gladeligen att jag är en lunchlådenerd. Jag har alltid lagat min egen mat till lunchen och alltid lagt stor vikt vid att den ska vara god och ha det där lilla extra. Det förgyller hela dagen. Först den stegrade förväntan på förmiddagen då hungern kommer sakta smygande och man bara längtar att få sätta tänderna i en god lunch. Sedan själva inmundigandet där man konstaterar att det här var ju hur gott som helst, eller om man så vill "fan vad jag är bra på att laga mat",som sedan följs av en härlig mättnadskänsla hela eftermiddagen. Ja, lunchen är nog den bästa måltiden på hela dagen. Jag har väldigt svårt att förstå de människor som frankt häller ned lite frusen pyttipanna, eller slänger ned frusna potatisbullar i sina lådor. Ingen värdighet alls! Inte konstigt att de måste fika, och unna sig lite choklad eller annat sött på eftermiddagen. Men inte jag, för jag är nöjd ända fram till middagen.
(Receptet finns i novembernumret av Matkärlek, konfiterad timjankyckling. Det går bra att köpa frysta kycklinglår och slänga ned dem i lergrytan. Glöm sedan bort den i fyra och en halv timme i ugnen som är cirka 180 grader varm. Hur gott som helst.)
Gillar
Kommentarer
-
Det är inte avstegen som räknas utan förmågan att komma på bana igen! Bra jobbat med andra ord.
Konfiterad kyckling låter som något jag vill prova, men i helgen ska det bli ankbröst.
-
Ja, de går att konfitera dem med.😉👍
-
Grattis till ökade insikter och att du är tillbaka på banan! *tummen upp* Mina lergrytor har försvunnit i flyttar, men står nu på min vill-ha-lista. ,-)
-
Mina, jag har två i olika storlekar, åker fram periodvis. Jag gör gärna ratatouille i dem också. De får ju gärna vara väl använda då smakar allt ännu godare. Hoppas fler letar fram sina grytor, det är ju så smidigt och enkelt att laga mat i dem. Glöm inte att blötlägga dem först bara...
Logga in för att skriva en kommentar.