Vill inte vara tjockis längre...

Idag börjar mitt nya liv, det har jag sagt många gånger förut... idag, men idag blir imorgon, imorgon blir nästa vecka,... jag verkar alltid hitta ursäkt för att inte göra något åt min situation. Jag mår inte bra, jag mår pyton. Jag klättrar på väggarna här hemma för jag har inget att göra. Jag vågar inte gå till gymet för alla är så jävla snygga och vältränade. Själv så väger man ca. 30kg för mycket. Jag har t.o.m börjat röka igen.... allt för att inte tröstäta... men det gör jag ändå i smyg... jag har så mkt tid över i min vardag eftersom jag är arbetslös. Jag skulle kunna göra massor.. men jag är så jävla lat... Jag har ingen självdisciplin. Men jag är ärlig mot mig själv.... Min viktresa började redan i tonåren... jag blev bulimiker... från normaltjej till bulimiker. Mammas fel säger jag... hon bantar och bantar och bantar... och har alltid kommenterat vad jag äter. Jag skyller inte på henne. Men hon ska ju vara min förebild. Mamma är snygg även nu och hon är snart 60 och till mig säger hon bara att jag ska banta fortfarande. Jag vill gärna gå ned i vikt men jag vet inte hur. Eller jag vet hur... men jag är lat. För bekväm. Orkar inte, vill inte. Har slutat träffa mina vänner, har varit instängd i min jävla hydda i snart 2år och jag orkar inte mer. Jag vet inte varför jag skriver det här... kanske för att alla psykologer eller kuratorer jag har varit hos har inte hjälpt mig... Jag har en underbar sambo som stöttar mig, och ett litet barn som jag älskar över allt annat... men jag skäms... jag skäms för deras skull... jag är rädd att när mitt barn bli stor så kommer han bli mobbad för han har en fet mamma... och barn kan vara grymma ibland... jag vill inte att min familj mobbas för att jag är fet. Därför går jag inte ut... jag skäms... jag går inte och tränar för jag skäms.... ni anar inte hur stor min skam är... jag har BMI 35 och jag vet att folk stirrar... och det är jobbigt... Hur kan matdagboken hjälpa mig gå ned i vikt och behålla det? För det svåra är inte att gå ned i vikt... det svåra är att behålla... Jag är så här fet idag, det är resultatet av allt bantande i snart 16år!!! Nej jag ville väl bara skriva av mig lite... Jag är bara så jäkla trött på mig själv... Får man skriva så här? MayaYama

Kommentarer

27 januari 2010 20:54

isodiet

Man får skriva vad man vill i matdagboken. Alla är vi trötta ibland på att vi har för många kilon på kroppen. Jag tycker att det är ett jättebra initiativ att du vill göra något åt saken. Det enda du behöver göra det är att bestämma dig. Tänk på att du ska gå ner enbart för att du själv vill, inte för någon annan. Mitt förslag är att du sätter dig ner och skriver upp vad du har för mål, dela upp det i delmål. Tänk igenom hur du ska nå ditt mål och ta ett steg i taget. Lycka till!
27 januari 2010 21:01

anny

Klart du får skriva så här! SKÖNT att du är så ärlig! Det är, som du själv skriver, om du själv är ärlig mot dig själv och dina känslor så kan du göra någonting åt det! Ta hjälp av matdagboken och skriv av dig; dina känslor i din blogg istället för att vända dig till maten! DU KOMMER KLARA DET HÄR! Börja tro på det! Visa din mamma att du kan gå ner i vikt på ett hälsosamt sätt; där viktnedgången kommer per automatik pga att du börjar älska dig själv! Bygg upp en bra självkänsla; tips; lyssna på Mia Törnblom på ljudbok... hon sätter fingret på saker som jag tror alla människor behöver höra eftersom det hon säger tror jag kan hjälpa alla på ngt sätt! Lycka till! /PEPPKRAM anny!
27 januari 2010 21:25

annche

Bra tips från tjejerna här. Jag ville bara tillägga ang dina bekymmer att gå till gymmet att det verkligen finns alla typer av människor där! Det är ingen klyscha utan man ser allt från pinnsmala, supervältränade tjejer, till personer med ett antal kilo för mycket på kroppen som kämpar för att må bra och kanske gå ner i vikt. Du som är arbetslös har ju dessutom möjlighet att gå till gymmet på tider när det inte är så mycket folk... Perfekt start! Ett annat tips kan vara vattengympa - om man kilar fram till kanten snabbt kan man ju sen hoppa i och då "syns" man inte längre! Jag har precis nått min målvikt och ska nu börja med utmaningen att lyckas hålla den... Jag har tänkt stanna här på Matdagboken för att få hjälp med det - både genom att fortsätta skriva upp vad jag äter och att fortsätta ge och få pepp från viktkompisar här! Det är min tanke kring att behålla vikten! Lycka till!!
27 januari 2010 21:44

s0fie

Skriv vad du vill, det är skönt. jag håller med föregående talare att delmål är bra. Lägg gäran till en belöning vid varje mål, dock inte mat, men en tur till frissan eller en heldag i badhuset med familjen. Lycka till!
28 januari 2010 00:15

Ariel

Jag håller med alla tjejerna här. Det viktigaste är att du gör det här för din egen skull. Och du är INTE här för att banta, eller hur? Du är här för att få hjälp med att ändra ditt liv och din syn på dig själv, vad du äter och varför du äter. Naturligtvis är det stora problemet att behålla vikten när vi väl gått ner, därför tror jag att det är viktigt att INTE se det här som ännu en bantningskur. Det här är början på vårt nya liv! Lycka till och peppkramar!
28 januari 2010 06:56

krisp

Här får man skriva vad man vill, skönt att skriva av sig istället för att bära på det själv. Promenader är bra, de behöver inte vara långa. Korta promenader och lite oftare istället fungerar riktigt bra. Gör små förändringar i vardagen med mat och motion så blir det inte så jobbigt. Sätt upp små mål och kämpa till dem. Ge dig själv beröm för det du gör. Glöm ordet banta. Ha det bra och kämpa på. Kram

Logga in för att skriva en kommentar.