Long time no see!
Ja, det har hänt en del - minst sagt - som har stått i vägen för min viktresa. En (oväntad, men å så välkommen) graviditet, exempelvis. Den fjärde april i år kom S lillasyster L, och jag kunde inte ha varit lyckligare (känslan att vår lilla familj är komplett är helt fantastisk). Åtminstone inte på det känslomässiga planet - vad gäller kroppssynen och den biten hade det kunnat vara bättre... Två graviditeter på två år sätter trots allt sina spår. Förstå mig rätt nu, jag älskar min kropp för vad den har åstadkommit, men jag skulle föredra en stark kropp som faktiskt orkar leka med det den har åstadkommit också.
Jag har aldrig vägt så här mycket, och när jag ser mina gamla siffror härifrån blir jag förvånad över att jag vägde så "lite" en gång i tiden, för inte jättelängesen. Det gör mig lite besviken på mig själv. Att vara gravid ger en ingen som helst rätt att misshandla sin kropp med massa skräpmat - ännu mindre när man är gravid än när man bara har sitt eget välmående att tänka på. Men de där graviditetscravingsen är inte att leka med!
Min maxvikt den här graviditeten var brutala 108 kilo - och herregud vad det kändes i kroppen! Konstant ont i leder och knän, och foglossningen sa vi inte snacka om! Nej, dit vill jag aldrig mer återvända - inte hit heller för den delen, men min nuvarande vikt är ändå bättre än det. När jag vägde mig nyss (runt klockan nio på kvällen) stannade vågen på 98,3 kg. Det svider ganska rejält i ögonen det med, men det är ändå ca tio kilo närmre målet än innan.
"Målet", förresten... Kan inte påstå att jag har en viss vikt som mål, utan snarare en känsla. En känsla av ork, energi och lust att springa runt med döttrarna, och inte bara slänga mig i en fåtölj/på gräset och låta dem springa av sig. Jag gör det för mina prinsessor, och för dem ska jag lyckas.
Jag har iaf satt några småmål att uppnå inom den närmsta tiden;
- Dricka mer vatten (lever mest på kaffe och te för tillfället, och jag kroppen känner av saknaden av friskt vatten)
- Börja äta ordentligt igen (dvs, inte leva på kaffe med smör i.). Hade helt glömt bort hur svårt det var att hinna med (eller komma ihåg) att äta själv med småbarn att tänka på.
...sen vore det ett plus i kanten om jag (kroppen) orkar med en längre promenad när döttrarna ska sova middag, istället för att gå hem och lägga mig.
Ordentlig träning (läs "simning" till att börja med) får vänta till efter efterkontrollen i början av juni, tyvärr.
Allt gott till er, hoppas det går bra i er resa!
-Y
Gillar
Kommentarer
-
Grattis till bebis, och välkommen tillbaka
-
Åh grattis...och som paloma brukar säga...promenader med barnvagn är toppenmotion.
Du har ju två små så ännu bättre...
Lycka till nu 👍
Logga in för att skriva en kommentar.