icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Jag har varit överviktig hela mitt liv.
Det är inte jättemycket egentligen. Tja, 10 kg är väl en del. Mullig har alltid varit ett sätt att beskriva mig.
Trots att jag är lång.
Trots att jag rör på mig.
Trots att jag är glutenintollerant... Jag vet hur det känns när doktorerna tittar på mig lite konstigt, när de inser att jag kollar om jag är glutenintollerant. Hur det säger att jag är väldigt "välnärd" för att vara det.
De som har glutenintollerans brukar nämligen vara väldigt smala pga att de tar upp så lite av allt gluten som kommer ner i våra tarmar.

Men jag fruktar inte.
Min mamma och jag har alltid kämpat lite tillsammans, och ju mer hon vill få en engagerad - tja, ju mer vill man ju streta emot. Hon är ju min mamma. Säger hon att jag borde låta bli att ta den där extra lilla portionen av potatisklyftor så är det klart att jag skall ha den, och njuta av den högljutt.

Men nu har jag flyttat ut och inser mer än någonsin hur viktigt det är att äta rätt och må bra.
Och inte bara det, utan att se bra ut. Jag är inte ett dugg ytlig. MEN jag vill se bra ut, för tycket JAG att jag ser bra ut, så MÅR jag bra. Och DET är som sagt det viktigaste.

Så alla ni där ute som känner som jag.
Kämpa på. För vi kan klara det!
7 maj 2012 20:27
2

Att väga sig eller inte väga sig...? Det är frågan.

Jag vägde mig för två veckor sedan. Det var omöjligt att hålla sig, och jag var hoppfull om att se någon stone mindre på vågen. Not so much. Jag hade gått upp 5 kilo. Sen har jag hört det här med att muskler väger mer än fett, och jag KÄNNER mig smalare. Men, vad är sanningen egentligen? Jag vill väl bli lite tränad, ja, och visst vill jag få lite muskler, ja. Men allt det man har byggt upp hela månaden genom att träna HÅRT, äta KALORISNÅLT, och bygga upp mitt SJÄLVFÖRTOENDE...! Det släcker den där stora brasan av eld man har haft inom sig, och lämnar endast kvar en liten, liten glöd. Det är fruktansvärt egentligen, för det är den där enorma elden som är viktig, det är den som får en att låta bli chipshyllan, hur hungrig/sugen man är, och köpa en påse minimorötter istället. Det är elden som får en att gå ut i regnet och blåsten och springa i 40 minuter, för att man tror så hårt på att det är möjligt! Det är möjligt att vara smal! Det finns en chans! Och så ställer man sig på den där förbaskade vågen och allt är förlorat. Jag har nu dragit bort 1100 kalorier per dag. Går ut och går, springer och gör gympaövningarna man plågades av i skolan. Nästa invägning är på torsdag. Endast tanken får mig vilja skrika. Fan ta de jäkla kilona.

Kommentarer

  • 7 maj 2012 21:13
    TOS72
    Misströsta inte, förra året sprang jag jättemycket och gick upp 3 kg istället helt plötsligt kände jag hur jag fick börja dra i byxorna för att jag tappade dem. Vågen visade alltså mer men måtten var förändrade. JAG känner dock igen dig i reaktionen med vågen. Jag har hållt ner mitt kaloriintag och första veckan gick jag ner 2,2kg sen nästa vecka efter var jag hoppfull och glad. Ställde mig på vågen och hade gått upp 0,4kg blev så deppig men jag har bestämt mig för att det är jag som skall vinna denna gång. Mäter och mäter för att se resultat istället. Hoppas snart kunna flytta in skärpet ett hack. Kämpa på
  • 7 maj 2012 22:45
    MrsLopez
    Tack så mycket för de snälla och positiva kommentarerna! Det får väl bli att mäta istället. Måttband, here I come!

Logga in för att skriva en kommentar.