icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Jag har varit överviktig hela mitt liv.
Det är inte jättemycket egentligen. Tja, 10 kg är väl en del. Mullig har alltid varit ett sätt att beskriva mig.
Trots att jag är lång.
Trots att jag rör på mig.
Trots att jag är glutenintollerant... Jag vet hur det känns när doktorerna tittar på mig lite konstigt, när de inser att jag kollar om jag är glutenintollerant. Hur det säger att jag är väldigt "välnärd" för att vara det.
De som har glutenintollerans brukar nämligen vara väldigt smala pga att de tar upp så lite av allt gluten som kommer ner i våra tarmar.

Men jag fruktar inte.
Min mamma och jag har alltid kämpat lite tillsammans, och ju mer hon vill få en engagerad - tja, ju mer vill man ju streta emot. Hon är ju min mamma. Säger hon att jag borde låta bli att ta den där extra lilla portionen av potatisklyftor så är det klart att jag skall ha den, och njuta av den högljutt.

Men nu har jag flyttat ut och inser mer än någonsin hur viktigt det är att äta rätt och må bra.
Och inte bara det, utan att se bra ut. Jag är inte ett dugg ytlig. MEN jag vill se bra ut, för tycket JAG att jag ser bra ut, så MÅR jag bra. Och DET är som sagt det viktigaste.

Så alla ni där ute som känner som jag.
Kämpa på. För vi kan klara det!
26 april 2012 22:21
3

En sak du hatar...

Alla har minst en sak med sin kropp som man hatar, som är anledningen till att man tränar, sminkar sig mycket eller har långärmade tröjor, ja, ni vet. Mitt skönhetsfel är mina lår. De är tjocka som stockar. Kollar man på mig ifrån sidan är min midja helt okej, men mina lår nästan DUBBELT så breda. Jag har problem med att köpa jeans eftersom midjan sällan går över låren. Hur mycket jag än drar, så att jag får vita märken och jag känner blåmärkena komma. De jeans jag får på mig går sönder emellan låren, eftersom de är stora, så de gnider emot när jag går. Byxor brukar hålla i 1-2 månader. De är till och med ett problem när man skall ha klänning. Som sagt så gnider de emot varann, så har jag klänning eller kjol utan någit under får jag gnidsår - vilket först blir värmeutsslag och till slut röda, skinlösa, öppna sår. Som gör SVINONT. Och eftersom jag har ganska breda axlar och rygg, får jag ibland inte över midja på klänningen över axlarna om den inte har resår, men det hade varit okej om jag haft smala lår. Då hade jag kunnat ta på mig den vägen. Nope. Mina lår är för tjocka, så klänningen säger stopp där, trots att jag nästan gråter i frustration, eftersom den skulle passa jättebra där på kroppen den väl skall sitta när den är på. USCH. Jag har haft drömmar om att sitta med en potatisskalare och skala av, bit för bit, allt hårt packat fett. För de är inte mjuka och sladdriga. Nej, de är hårt packade. Stenhårda. Jag önskar att man kunde punktförbränna... Men istället jobbar jag mycket med benen, och hoppas att det är fettet som kanske går bort mest. Så, that`s my confession. Min övervikt - ligger på mina lår. Vart ligger eran?

Kommentarer

  • 26 april 2012 22:29
    MrsLopez
    Jag känner med dig. Jag hade väldigt gärna bytt, men det säger man ju såklart tills man är där. Som sagt - vi har ju alla saker som vi ogillar med oss själva!
  • 26 april 2012 22:24
    blåeld
    Magen.. jag hade mycket hellre haft stora lår, då ser man bara kurvig ut till skillnad från magen där man ser jättetjock ut!
  • 26 april 2012 22:43
    lejonell
    Vaderna. Tjocka som stockar, finns inte en stövel som jag kan ha. Och dumbo-öronen. Men faktum är att jag har vant mig vid mitt utseende med åldern, och numera går jag i kjol och uppsatt hår utan att bry mig om öron och vader.

Logga in för att skriva en kommentar.