icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Jag har varit överviktig hela mitt liv.
Det är inte jättemycket egentligen. Tja, 10 kg är väl en del. Mullig har alltid varit ett sätt att beskriva mig.
Trots att jag är lång.
Trots att jag rör på mig.
Trots att jag är glutenintollerant... Jag vet hur det känns när doktorerna tittar på mig lite konstigt, när de inser att jag kollar om jag är glutenintollerant. Hur det säger att jag är väldigt "välnärd" för att vara det.
De som har glutenintollerans brukar nämligen vara väldigt smala pga att de tar upp så lite av allt gluten som kommer ner i våra tarmar.

Men jag fruktar inte.
Min mamma och jag har alltid kämpat lite tillsammans, och ju mer hon vill få en engagerad - tja, ju mer vill man ju streta emot. Hon är ju min mamma. Säger hon att jag borde låta bli att ta den där extra lilla portionen av potatisklyftor så är det klart att jag skall ha den, och njuta av den högljutt.

Men nu har jag flyttat ut och inser mer än någonsin hur viktigt det är att äta rätt och må bra.
Och inte bara det, utan att se bra ut. Jag är inte ett dugg ytlig. MEN jag vill se bra ut, för tycket JAG att jag ser bra ut, så MÅR jag bra. Och DET är som sagt det viktigaste.

Så alla ni där ute som känner som jag.
Kämpa på. För vi kan klara det!
10 januari 2013 16:37
3

Någon där uppe har något emot mig...!

Bevis 1: igår öste det ner lagom till jag var tillbaka Göteborg. Men jag hade förberett min promenad (t.o.m. Bytt om till träningskläder i Borås!) så när jag kom av 100bussen suckade jag tungt och började min 70 minuters promenad hem. Bevis 2: Imorse försov jag mig. Vaknade 10 minuter efter att min buss åkt. Jag slängde på mig kläderna och hann grabba tag i min lunch och mitt mellanmål som jag som tur var packat kvällen innan och kastade mig ut, halvsnyftandes med ett päron i fickan och vattnet från gårdagen som enda frukost. Eftersom jag har 1 1/2 h åkväg till skolan så kan ni förstå. Hann dock i tid, tack vare skippad tanborstning, frukostätning, sminkning och... Toalett. Skit. Bevis 3: Jag glömde både min mössa och min musik, och såklart hade dt snöat och blåste isvindar i Borås... Bevis 4: Tack vare min dåliga frukost och stressen straffades jag med dunkande huvudvärk. Bevis 5: När jag var tillbaka i Göteborg hade isvindarna tagit sig dit och tagit med sig SNÖN. Jag älskar snö, men inte blandat med isvindar. Men gav jag upp för det?! FAN HELLER! Universum skulle inte få knäcka mig. Så nu, 70 minuter senare är jag hemma. Med rosiga kinder och hettande, halvfrusna öron, men jag gick ändå. Jag hoppas jag får någon slags god krama för det här...

Kommentarer

  • 10 januari 2013 20:40
    Synvillan
    Superimpad av din berättelse! Vilken kämpe du är!
  • 11 januari 2013 10:22
    MrsLopez
    Tack så mycket för stödet! :D detsamma, hörrni. Ett bevis på att vi alla kan, bara vi inte ger upp ;)
  • 12 mars 2013 10:05
    Natty
    Åh vad grym du är, jag hade blivt både tokig och förbannad på vägen! Vad gör du här i Borås? :-)

Logga in för att skriva en kommentar.