En officiell ursäkt.

Till er, från mig. Speciellt ni LCHF:are. Jag kan vara en riktig ragata ibland. Jag lovar. Jag går ibland ut alldeles för hårt med mina åsikter (som till mitt försvar alltid är understödda med fakta), men jag har kommit till insikten att jag inte hjälper någon genom att hetsa och härja. Jag har alltid varit en toppunge. Ett geni. Bästa betygen, åstadkommit mest, är engagerad i allt och klarar allting utan problem. Är välutbildad, omtyckt, fantastiskt duktig på mycket och lider inte heller av låg självkänsla på något sätt. Kort sagt, jag har kommit undan jävligt lindrigt i livet. På grund av att jag är van att alltid vara mest välinformerad, påläst, utbildad, starkast i argumentationer etc så har jag tydligen utvecklat den usla ovanan att pracka på människor som inte är intresserade min information, döma dem för att de inte följer de livsval som JAG tycker är korrekta, ect. Jag är bäst på miljö. Bäst på hälsa. Bäst på djuretiska frågor. Jag gör fel som skuldbelägger er. Jag märker det inte när jag gör det, utan först då någon tar mig i örat och säger åt mig på skarpen. Jag har inte alltid rätt. Jag har oftast rätt när jag pratar, men det jag absolut inte har rätt till är att berätta för er vad ni ska göra. Att det ni gör är fel. Det är inte min sak att säga. Min sak är kanske att upplysa. Att finnas där. Berätta. För de som vill höra. Inget annat. Det är väl inte direkt en hemlighet att jag ogillar LCHF och västvärldens proteinhets, men det är inte min sak att berätta för er att det ni gör är dåligt. Frustrationen är min. Viljan att nå en värld med jämnt fördelade resurser, utan lidande djur, där mat är någonting positivt och inte förenat med skuld, fara och skam. Förlåt mig. Jag är söt men lite korkad.

Kommentarer

10 april 2012 20:43

Nihilist

Jag dömer människor. Det är korkat, eftersom att jag inte gillar att bli dömd själv.
10 april 2012 20:53

lucille

Ja, lite korkad då. Men med den insikten - att du ska klampa lite försiktigare - når du långt. Det är inte korkat. Kanske inte ens nihilistiskt. Men bra ;)
10 april 2012 21:16

ronjja

RESPEKT att be om ursäkt när man tycker man varit dum är stort Det är kul med folk som vågar sticka ut utan att bli sur och grinig
10 april 2012 22:32

Sophosc

Jag är så less på att man ska behöva "tassa på tå" bara för att vissa inte klarar av att man är rak. Däremot är det skillnad på att upplysa och fördöma. Jag tror inte heller på LCHF och det står jag för. Jag är rätt så upplyst och är inte den som håller tyst. Däremot fördömer jag inte folk som tänker olika.
10 april 2012 22:55

Nihilist

Sksksk, jag brukar inte hålla på riktigt såhär i vanliga fall, är en relativt oskrävlig nisse ;) dock så tycker jag att det är synd att folk är så rädda för att säga vad de är bra på, det är ju rena fakta liksom? Jag är bra på att skruva ihop ikeamöbler. Punkt. Man borde få framhäva det man är stolt över! :) Sedan är ju balansgången mellan det och "störst, bäst och vackrast"-komplexet hårfin, men det är den ju å andra sidan mellan "nej titta inte på mig jag kan ingenting bättre än någon annan" och hälsosam självacceptans också. Precis som att gränsen mellan att "tassa på tå" kring andra (folk tar ju allt så personligt nu för tiden) och att visa respekt för andras åsikter också är hårfin.
10 april 2012 23:09

Sophosc

Jag har märkt, tyvärr, att de som inte klarar av att man är rak många ggr har blivit tex mobbade och har väldiga komplex. De utgår nästan från att det är personligt och kan tom lägga ord i ens mun som man inte sagt eller ens tänkt. Att jag inte håller med min man i en diskussion och tycker att han har helt fel betyder inte att jag kränker honom på nåt sätt. Jag älskar ju honom och värdesätter att han har egna åsikter. Lika är det med övriga personer som jag inte alltid håller med eller som rent av har fel. Agree to disagree!

Logga in för att skriva en kommentar.