Beteendeförändring

Nu har jag kämpat i 2 veckor med förändringarna kring mat och kost. Avstå choklad, chips och fikabröd, äta mer frukt, bär och grönt, äta mer fisk, skaldjur och verkligen äta upp de portioner jag bestämmer att jag minst ska äta. Jag har ätit lchf eftersom jag ändå lagar sån mat, då min man vill ha sån mat. Han avstår även frukt, men jag har valt att äta en frukt om dagen ungefär. Jag har fastat onsdagar och söndagar. Jag har läst om olika rekommendationer kring hur mycket kalorier jag bör få i mig, med den träning jag kör, men jag lyckas aldrig att äta så mycket. Men från att ha ätit noll näring så har jag på de här två veckorna gjort jätteframsteg och är väldigt nöjd med resultatet. Det är jobbigt att äta, jag mår illa hela dagarna, men jag behöver inte äta socker, massor av kolhydrater för att överleva. Igår var vi på en "Spanienafton" med danslaget, en återträff för alla de som var med på resa till Spanien och dansade i höstas, och kommittén hade abonnerat en restaurang där de serverar tappas. Jag kunde utan att ens anstränga mig välja bort kolhydrater och äta mer av fisk och skaldjur. När desserten kom in, tryfflar, så smakade jag en tesked av varje (2 stora tryfflar) och lämnade resten. Var nöjd. Jag märkte till min förvåning att det söta inte alls tilltalade. Inte drack jag lika mycket vin som jag brukat göra heller. Jag är imponerad. Jag trodde väl kanske inte riktigt längst där inne, att det här verkligen skulle kunna ge nåt resultat. Mitt huvudmål med mitt kämpande är att börja äta näringsriktigt, enligt det jag känner stämmer överrens med min övertygelse om mat. Det har funkat jättebra med träningen, förrutom att min yrsel har kommit tillbaka och ställer till det med balansen. Möjligen kan blodtrycket ha gått ner så mycket nu att jag kanske inte behöver den blodtryckssänkande tabletten. Enda sättet att få veta är att sluta ta den. Jag får migrän direkt om det skulle vara så att jag behöver den igen... En av danskavaljererna i danslaget kom fram till mig igår och sa att det syntes verkligen att jag hade börjat träna och lagt om kosten för han tyckte att jag var så ung och fräsch. Piggare. Det värmde såklart, för om det är nåt som har tyngt ner under den värsta perioden så är det just att mitt långa hår har fått stänk av grått vid den tidiga åldern och att jag alltid varit såååååå trött. Men jag kände att den komplimangen kommer jag att kunna leva på... Ja, länge! Jag känner lust att klä mig i annat än mysbyxor. Jag kan ha en BH på mig. Jag har fixat med håret och sminkat mig... Jag har till och med varit och shoppat och tyckte om det. Det har inte hänt på många år. Kanske jag kan få igen en del av livet. Jag är glad och lycklig för varje liten del av livslust som återvänder. Kanske groparna inte behöver komma lika ofta och kanske de inte behöver vara så djupa. Jag är försiktig med att sätta upp förväntningar, för jag har haft så många, många bakslag. Riktiga stup, där det har varit nattsvart och överlevnad har mer legat som punkt på agendan varje dag. Andas! Men nu känns det som jag återfått nånting. Jag hoppas så klart, väldigt svårt att inte göra det. En smickrad och glad jänta hälsar till alla med en blink ;)

Kommentarer

7 april 2013 08:53

FrkM

Vilken härlig text med alla förändringar du märker av! Så roligt att läsa :) Sakta bit för bit kommer du våga tro att förändringarna blivit till din vardag. Lycka till! Frk M [LANK]http://padetrettio.blogg.se[/LANK]
7 april 2013 09:02

Jemjem

Tycker du är väldigt duktig! Roligt att få ta del av det. Lycka till vidare!

Logga in för att skriva en kommentar.