Ett sjukt inlägg (Crohns, vad annars...)

Helgens och måndagens förtvivlade tillstånd har bytts ut mot ett mer lugnt humör. Jag har inte accepterat min sjukdom, men har tagit de första staplande stegen mot att lära mig leva med Crohns sjukdom. Mina tankar kretsar fortfarande ständigt kring det faktum att jag aldrig blir frisk, att jag kanske blir sämre. Var och lämnade avföringsprov (för att se om inflamationen gått ner) och blodprover (för att förbereda inför eventuell insättning av annan medicin) idag på morgonen. Idag tappades jag bara på 1 rör blod, istället för 7 som vid de tidigare tillfällena. Om tre veckor ska jag återringa gastromottagningen för att få veta resultaten. Ringde också och försöka boka om magnetröntgenen till Karlshamn istället för Karlskrona, men det fungerade inte. Tydligen är maskinen där så ny att de inte gör alla undersökningar än. Då tyckte jag att jag lika gärna kunde ta lungröntgenen i Karlskrona också. Den 9:e juli är det dags för bägge undersökningarna. Försökte också boka lungundersökningen, men de hade inte telefontid förrän imorgon. Fick dessutom sms från apoteket att min medicin är skickad. Hoppas bara den hinner fram tills fredag, annars blir det medicinkris i helgen. Gud, hur mycket tid lägger jag ner egentligen på att tänka på sjukdomen? Av min vakna tid, mellan ca 05.30 och 22.30 skulle jag nog vilja påstå att jag grubblar över Crohns minst 10 timmar. Helt sjukt. Förhoppningsvis lägger det sig, jag vill inte bli en person som bara pratar sjukdomar. Men det är nog ingen risk. Av de 10 timmar jag tänker på Crohns, så pratar jag kanske totalt 30 minuter om det per dag, mest med min pojkvän. Plockar man bort honom så återstår kanske 10 minuter. Har svårt för att prata om att jag är sjuk, det är lättare att skriva om det. Därför ägnar jag en hel del av utrymmet här i bloggen åt sjukdomen. Jag tar tacksamt emot erfarenheter av Crohns sjukdom från er också. I framtiden hoppas jag dock att bloggen går tillbaka till sitt ursprungliga innehåll: mat, vikt och trädgård. Någon som vet om man samlar vätska på andra delar av kroppen än ansiktet när man äter kortison (Prednisolon)? Tycker att jag är överdrivet svullen över magen, allt kan inte vara fett... Får se vad vågen säger på fredag.

24 juni 2009 14:11

Marie DK

Kram till dig! Bra att du bokat tid vid sjukhuset, nu har du en plan ialla fall! Du är och ska in under behandling, bättre än så kan det inte bli just nu. I vart fald så händer det saker-bra! Håll huvudet högt och lycka till. Förresten växte jag upp i Asarum/Karlshamn som liten då farmor och farfar bodde där. De är tyvärr döda nu men jag har en faster kvar i Asarum. Karlshamn har en varm del av mitt hjärta. Speciellt Kastellet älskar jag.... KRAM
24 juni 2009 14:47

Tassa

Bra att det händer saker iaf. Men fundera inte på att du lägger ner tid på att tänka på sjukdomen, det planar ut så småningom, en del av bearbetningsfasen, bara är så. Jag lever själv med en kronisk värksjukdom och ibland så måste man få älta speciellt i början när allt är nytt. Har för mig att man kan svälla upp i hela kroppen av kortison, har själv aldrig ätit det bara fåt det i sprutform. Kram på dig
24 juni 2009 16:02

elsa44

Jag vet inte vad denna sjukdom handlar om, men vad det än är så måste man få prata av sig, sin oro och rädsla. Så ta den plats här i bloggen som du känner att du behöver. Stora peppkramar till dej.

Sara85s blogg

Ett sjukt inlägg (Crohns, vad annars...)

Kommentarer