icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Christina heter jag, är 50 år och bor i Norrköping med mina två katter. Har väl alltid haft lite kulmage sen puberteten men för tio år sen gick jag ner 12 kilo med hjälp av Viktväktarna. Har nu gått upp dessa kilon och lite till, så nu är smärtgränsen nådd! Känner mig plufsig och ful, och hittar inga kläder som sitter bra. Men nu har jag gjort en nystart, är grymt motiverad, har börjat jogga en halvtimme varannan dag och har kommit upp ur sockerträsket.
9 mars 2012 10:56
1

Femte dagen

Positivt resultat på vågen idag igen, det lyfter sannerligen humöret många snäpp. Det är ju bara dag fem och bara ett kilo så länge, men SÅÅ mycket bättre än om jag hade gått upp ett kilo. Är väldigt otålig och vill att allt ska hända NU, fast jag precis börjat! Simning ikväll igen - brukar hinna runt 50 längder. Känns segt ibland men så skönt efteråt - som så ofta med motion. Förmiddagsfika: kollega fyller år och bjuder på vetebrödskrans med vaniljkräm. Inte svårt att avstå, men alltid tråkigt att behöva säga nej. Om inte alla dessa frestelser fanns - ibland känns det som att man måste säga nej till ALLA sociala sammankomster för att klara av bantningen. Alltid problem t ex att gå på bio eller teater efter jobbet, för om jag inte får äta vid fem-halvsextiden så blir jag vrålhungrig och faller så lätt för McD... Hemma efter simningen så festar jag på karrékotlett och sallad. Ibland är det lycka att få sätta tänderna i en saftig köttbit...förlåt alla vegetarianer! Men när jag är riktigt vrålhungrig så är det bara kött som gäller. Annars äter jag bra mycket mer vegetariskt nuförtiden och har inga problem med helt utesluta köttet ibland.

Kommentarer

  • 9 mars 2012 11:09
    Jag vet hur du känner dig, vissa saker känns mer krångligt när man ska gå ner i vikt. Jag älskar att äta ute men utan kolhydrater så kan det bli svårt. Men stå på dig, snart ser man inte det man i början tycker är krångligt =)

Logga in för att skriva en kommentar.