Värre klimathot från tinande tundror

Permafrost • Permafrost råder när marken varit frusen i minst två år i följd och marktemperaturen ständigt ligger under fryspunkten. Isbildning förekommer inte alltid men är vanlig i vissa områden. • Tjockleken varierar, men sträcker sig oftast inte längre än fyra meter ner i marken. I en del områden går dock permafrosten djupare, ner till runt 50 meter, och i vissa delar av Sibirien når permafrosten hela 1,5 kilometer under markytan. • Under sommarhalvåret smälter det översta lagret vilket gör det möjligt för växter att slå rot och sprida sig. • I dag täcker permafrosten cirka 20 procent av jordens landmassor, merparten i nordöstra Sibirien och i nordligaste Nordamerika. Den tinande permafrosten i det allt varmare Arktis får allvarligare konsekvenser än väntat. Mängden koldioxid som till 2100 frigörs och bidrar till växthuseffekten är 1,7—5,2 gånger större än beräknat, visar en ny studie. Bakom de oroande uppgifterna står 41 internationella experter. De lägger i vetenskapstidskriften Nature fram nya rön om hur snabbt permafrosten i det arktiska tundrabältet beräknas tina och hur mycket klimatpåverkande växthusgaser som då frigörs. Temperaturen i Arktis stiger snabbt, det lägsta uppvärmningscenariot talar om en ökning med 1,5 grader till 2040 och med 2 grader till 2100. Den "varmaste" framtidsbilden räknar med 2,5 grader till 2040 och 7,5 grader till nästa sekelskifte. Enligt den senaste uppskattningen beräknas 18,8 miljoner kvadratkilometer tundra innehålla 1 700 miljarder ton organiskt kol. Det är fyra gånger mer kol än vad mänskliga aktiviteter frigjort i modern tid och dubbelt så mycket som finns i atmosfären i dag. Forskarna uppskattar att den tinande permafrosten kommer att avge lika mycket kol som totalt frigörs vid alla skogsavverkningar i världen — men med 2,5 gånger större påverkan på klimatet. I det varmaste scenariot kommer 9—15 procent av permafrosten ner till tre meter under markytan att tina till 2040, och med 47—61 procent till 2100. Det betyder, enligt studien, att mängden kol som läcker ut i atmosfären till nästa sekelskifte är mellan 1,7 och 5,2 gånger större än vad tidigare forskarstudier antytt. – Det är oroväckande nivåer. Vetenskapssamhället måste nu samla in mer data och utveckla mer avancerade modeller för att testa våra hypoteser, skriver forskarna. I alla scenarier består drygt 97 procent av de läckande växthusgaserna av koldioxid, resten av metan. Men eftersom metan är en 30 gånger aggressivare växthusgas än koldioxid, så beräknas metanet ändå stå för hälften av de klimatpåverkande utsläppen från permafrostbältet, skriver författarna. Fyra av experterna arbetar vid Stockholms universitet, en är Gustaf Hugelius.

Vivekas blogg

Värre klimathot från tinande tundror

Kommentarer