Mindre stolt

Det är inget jag är stolt över, och i stort sett ingen i min familj lr bekantskapskrets vet om det förutom min karl, men jag har otroliga problem med maten, eller snarare jag har haft det, det har med åren blivit bättre och bättre. I gymnasiet var jag underviktig, jag åt inget och det svider att erkänna men när jag väl åt så hetsåt jag och sedan blev de huvudet i toan.. Jag hatade det intensivt men känslan var så stark, min vikt har därför pendlat mkt under åren, alltifrån smal till mullig, nu de senaste året har allt gått så himla bra, jag har snart hittat en vikt jag trivs med, jag har lagt av med sockret som var den största boven i mina problem och jag har varit så stolt över mitt vettiga förhållande med mat. MEN.. det sprack igår, jag fick ett återfall och åt några kakor, inget farligt alls egentligen, men så helt plötsligt small det till och jag var tvungen att få upp det igen, efteråt var jag så himla arg på mig själv, att jag triggat det och fallit dit igen. Men idag är en ny dag och aldrig i livet att jag ska falla dit igen!

Kommentarer

14 mars 2012 13:47

tolwyn

Vet din man/sambo/pojkvän om det här? Att hantera sånt här är tungt nog eftersom man sitter och ror för glatta för att undvika att trilla utför ett vattenfall. Allt blir enklare om du har en att dela bördan med som kan hjälpa dig att styra! Och jag vill definitivt inte vara en pessimist men just ätstörningar är nog en sån grej man aldrig kan bli fri från. Det kallas ju att man är en nykter alkoholist av en anledning... Peppis på dig och jag hoppas att du löser det och var inte för stolt eller envis att söka hjälp om du behöver.
14 mars 2012 14:16

anjescka

Ja min sambo vet om det och stöttar mig, och jag har fått hjälp av dietister och andra härliga människor också, jag vet att jag nog aldrig kommer ha det "som alla andra" men huvudsaken för mig är att jag själv känner mig nöjd :) tack!

Logga in för att skriva en kommentar.