Fyrtiosju veckor har gått

Tack och lov att jag har haft förmånen att få bekanta mig med KBT och ACT i rätt tid, d v s när jag var mogen att ta emot den kunskapen!

Härom dagen fick jag höra att det i ett viktigt dokument påstås att jag har sagt någonting som jag absolut inte har sagt. Detta försvårar ett fall betydligt. Mitt gamla jag opponerade sig på en gång. Jag var övertygad om att vederbörande gav mig skulden för följderna. Jag intog omedelbart försvarsställning Sedan kom skuldkänslorna, men snart sansade jag mig. Jag har inte gjort något fel. Jag kan inte hjälpa att någon påstår att jag har sagt något jag inte har gjort och att jag inte får en chans att rätta till det. Det som finns det finns. Jag kan bara agera härifrån och framåt. Och gott folk, vad tror ni vederbörande menade? Jo, hon konstaterade att detta står skrivet i papprena. Därför händer detta som nu händer. Inte ens en tanke att ge mig skulden! Vi kämpar vidare tillsammans. Det finns någon mening med allt, även med tråkigheter.