Minnen
Så trött på att höra klagomål om vädret. Visst är det jobbigt och besvärligt men jag mår i alla fall inte bätte av att höra ständigt dessa negativa kommentarer.
Det blev tre promenader igår à två kilometer, stundtals oplogade trottoarer, stundtals helt ok plogade. Jag njöt för jag tänkte på mamma. Jag kom ihåg hur hon gick före mig i snön, släpade fötterna så jag skulle få det lättare att gå. Lite i smyg gjorde jag likadant och låtsades att någon skulle få nytta av mina spår. Jag njöt för att det inte var så kallt som häromdagen då det blåste så det kändes i ögonbrynen. Vissst blev det jobbigt till slut men då hade jag turen att en granne stannade till och vi pratade bort en stund. Då var stegen lätta igen.
Kommentarer
-
Vädret verkar vara något väldigt centralt för många och ofta då som ursäkt för både det ena och det andra. Det enda jag ser att vi kan göra är att anpassa oss efter det väder som råder.
-
Jag håller med dig, vad hjälper det att gnälla? Tack för din fina din berättelse om hur du sopade spåret åt den som kom efter, precis som din mamma brukade göra. Du fick mig att le, och tänka på min egen mamma.
-
Hej , ”energigivare” där! Tack för ditt positiva sett att se på snön. Precis som seglar67 log jag åt dina / mina egna barndomsminnen. Jag tänker ofta ” gör gott= få gott” och då tänker jag inte på nåt man kan äta😉
-
Vad glad jag blev! Tack alla!
Logga in för att skriva en kommentar.