Morgonmöte
För ett tag sedan mötte jag en mamma med ett barn i kanske förskoleåldern på min väg till träningen. Mamman pratade i mobilen hela tiden. OK. Det kanske var viktigt, men det gjorde ont i mig en annan gång som barnet slet i mamman och tjatade "mamma, mammaa" och mamman inte lade något som helst märke till barnet.
Stor var min glädje den morgonen då jag mötte dessa två och de pratade glatt med varandra. Ännu härligare var det att träffa dem när nysnön hade kommit och de lekte för fullt. De verkade älska snö båda två.
Nu har det hänt ännu mera med denna mamma. Hon hälsar på mig när vi möts, Först bara en liten, försiktig nick. Sedan ett hej som förstärktes med ett leende gången därpå och nu - nu hälsar hon glatt. Hon säger hej högt och ler. Vilken lycka att se en sådan förändring!
En morgon kändes alldeles speciell på annat sätt också. Varenda en jag träffade hejade, skolungdomar likaväl som vuxna. Folk som jag aldrig har sett eller åtminstone inte lagt märke till.
Gillar
Kommentarer
-
Så trevligt när vi kan heja på dem vi möter under vår promenad
-
Härligt att du sett en förändring. Visst är det trist när en ser föräldrar som inte alls uppmärksammar sina barn.
-
Oj! Jag glömde det senaste. Idag gick pojken på rätt sida om mamman i stället för närmast körbanan.
Logga in för att skriva en kommentar.