Stolthet

För ett tag sedan hände en märklig sak för mig. Jag fick ett konstigt mail. Tog för givet att det var SPAM och var på väg att radera det när mina ögon fastnade på slutet av mailet. Där stod en väns namn. Rubriken hade fått mig att haja till också. Den kunde ha hänvisat till något vi hade talat om nyligen. Läste mailet. Då såg jag att det verkligen var fråga om SPAM. Så skulle min vän aldrig ha skrivit. Tog bort mailet. Ändå kunde jag inte glömma det helt så jag ringde upp vännen. "En kort fråga bara." inledde jag samtalet. Så klart var det SPAM, men det samtalet blev ett långt samtal som ledde till många tänkvärda tankar.

Min vän avslutade vårt samtal med en uppmaning till mig att tänka efter vad som är stolthet för mig och vad det gör i mitt liv. Ungefär så uttryckte han. Då var jag mest bara förvirrad men när jag vaknade nästa morgon så var min första tanke: DET är stolthet det!

Jag vill inte gärna be om hjälp, inte förrän jag själv på alla sätt har försökt klara mig själv. Tyvärr har detta nu drabbat en annan person, en person som har tjatat på mig att ringa och rådfråga. "Jag vill se om jag hittar svaret själv först." Tiden går, tiden går. Plötsligt vaknar jag till och konstaterar att det är för sent. Min envishet har drabbat en annan person. Varför? Jo, för att jag har varit för stolt för att be om hjälp, Nej, det var inte ens fråga om hjälp. Det var något som jag borde ha haft tillgång till, men inte hade.

Nu är jag lyckligt lottad för denna person skyller inte på mig. Jag lägger inte heller någon skuld på mig själv, blir bara sur på mig själv, men samtidigt är jag väldigt tacksam för att det som har hänt har hänt för annars skulle jag inte ha gjort denna upptäckt när min vän ställde sin fråga. 

Tänk att ett SPAM kan föra så mycket gott med sig!