Mår pyton
Kommentarer
-
hjälper dig tyvärr inte nu men det blir bättre jag å min mor bråkader konstant i tonåren ( vi e för lika) bröt kontakten helt i några år men nu är hon den bästa vännen jag har hörs varje dag. Låt henne bestämma stötta henne å säg att du älskar henne å att du alltid kommer å finnas för henne oavsett vad å vilken tid som helst. hon kanske kan bo hos pappa på prov? Hon älskar dig garanterat bara hormoner massa styrkekramar
-
Så det finns hopp.... Min dotter säger att vi är så olika hon å jag istället. Jag vet inte jag. Hon får göra som hon vill, jag har två små pojkar att ta hand om med. Jag orkar inte dessa turer. Jag erkänner att jag inte har varit stark när elakheterna har haglat, tycker mig inte förtjäna dem, så jag sa: ja flytta då, ha ett bra liv, hej då. Inte så bra kanske men jag orkar fan inte ta all skit. Jag är väl ingen sophink. Jag vill att mina barn ska lära sig respektera alla medmänniskor och vara hövliga. I failed.
-
Det kommer bli bättre, det gäller att orka rida stormen. DEt är jobbig sommamma att höra elakheter från sina barn men det kommer bli bättre. DEt är hormoner, att försöka hitta sin plats, villvara vuxen men utan ansvar. Det är osäkerhet. Eftersom du och pappan inte bor ihop försöker dottern spela ut er mot varandra i hopom att ni ger er. Typ "får jag inte som jag vill så flyttar jag till pappa för där får jag". Det är ett spel. Hoppas bara att pappan tar ansvar för flickan, det är viktigt att ni är enade i uppfostran. Att pojkvännens pappa skrattar åt dig att du inte accepterar att hon kommer för sent behöver inte vara sant det heller. Det kan vara ett spel, ett försök att få dig att ge dig eftersom "andra föräldrar tycker skall vara ok". Du kan ge råd, finnas där för henne och visa att du bryr dig och älskar henne. Hon hatar INTE dig och er relation kommer att bli bättre men just nu går både hon och du igenom en jobbig period. Jag skickar massor av styrkekramar till dig!
-
Tack! Min rädsla blir om hon nu genomför flytt till sin pappa är att han å jag kommunicerar inte sen flera år tillbaka. Vet INTE hur han kommer göra. Men jag gissar på att han vill spela coola pappan som tillåter det mesta för att bli poppis. Ingen ide att prata med honom. Vi är som plus-minuspoler, funkar inte över huvudtaget. Jag gör nog som sagt å visar henne att jag finns här och älskar henne oavsett vad.
-
Släpp taget om henne! Jag flyttade hemifrån från landsorten till Stockholm när jag var 16 år, åkte hem var 14:e dag för jag längtade hem och till tryggheten. Hon kommer tillbaka, just nu vill hon kanske bryta med dej tillfälligt för att få andrum. Tala tala om för henne att hon tas emot med öppna armar när hon är mogen för att komma tillbaka. Kram! Det fixar sej!
-
Känn dig inte som en sämre mamma för detta, hon håller säkert på att frigöra sig och bli självständig. Det enda du ska ha koll på är att hon inte hamnar i dåligt sällskap. Släpp henne och försök att hålla en vänskaplig kontakt utan en massa förmaningar. Hon kommer säkert tillbaka om det skulle bli för jobbigt. Ha en bra kontakt med skolan och pappan (om det går) så får ni se tiden an, är hon mogen för sin ålder så kanske detta är ett steg i rätt riktning. Det är en svår ålder där man både är barn och vuxen på samma gång, var beredd att fånga upp henne om det skulle behövas. Lycka till!!
-
Tack, känner mig säkrare på hur jag ska bete mig. Tack för svaren! :)
Logga in för att skriva en kommentar.