att bryta ihop

vaknade upp, astaggad för att dra till gymmet innan jobbet. kom på att man kan lägga till vikt och mått här på matdagboken och då jag regelbundet har mätt mig sen september 2010 och noterat alla mått på ett papper tänkte jag att det var dags att göra det igen. jag kan säga att det inte var positivt. jag hade i princip gått upp allt i kg samt cm, som jag lyckats gå ner sedan september. det var som en slag i magen och jag bröt ihop totalt. jag har varit så blind och faktiskt till och med trott att jag skulle kunna gå ner i vikt genom att äta vad jag känner för och vara lycklig över det. folk har sagt till mig att det är ingen idé att hålla igen på maten om man ändå inte är lycklig över det, för då känner kroppen av det, och "gör då tvärtemot". min systers lärare tex gick ner sina mammakilon genom att äta allt möjligt hela tiden. trodde verkligen att det skulle funka, eller jag inbillade mig det. men icke, snarare tvärtom. jag blev bara större och på 1,5 månad har jag gått upp 4 cm i midjan. att säga att jag är besviken över mig själv och äcklad av mig själv är en underdrift. jag var påväg till gymmet när jag bröt ihop, jag grät och grät och grät, och ringde min pappa för att få prata av mig lite. grät ännu mer, satt i trappuppgången i lägenheten ett tag. hade ingen energi överhuvudtaget för att gymma så jag gick på en promenad/powerwalk på 45 minuter i snöstormen. behövde rensa huvudet lite. det enda jag kom fram till är att nu gäller det verkligen. nu har jag gjort ett val; att verkligen kämpa för att gå ner i vikt, och då får jag hålla det. jag måste hålla det. inga sötsaker, så lite kolhydrater som möjligt, så lite kalorier som möjligt och så mycket träning som möjligt. självförakt.

hannaass blogg

att bryta ihop

Kommentarer