Skolgymnastiken...
...Väcker det ordet trevliga minnen hos er eller ger det er ångest?
Jag läste för ett tag sedan en artikel i en tidning att dåliga gymnastiklärare kan få människor att sky idrott för resten av livet. Jag är benägen att hålla med!
I grundskolan hade vi en fruktansvärd gymnastiklärare som lyckades ge mig enormt mycket ångest inför idrottslektionerna. Idrotten ska ju vara något man ser fram emot, ett härligt avbrott från de andra lektionerna...det ska vara roligt helt enkelt!
Men vår lärare lyckades göra alla fel i boken som gjorde att man bävade för att gå dit.
* Hon var hård och rent ut sagt elak. Skällde och förnedrade en.
* Lät oss alltid välja lag själva...och stå inför förödmjukelsen att kanske bli vald sist. Det brukade inte drabba mig men det var lika fruktansvärt varje gång och för de som alltd blev valda sist måste det ha varit ett helvete.
* Vi skulle alltid tävla i allting. Är man ingen tävlingsmänniska känns det bara nevöst, jobbigt och olustigt. Speciellt när man inte är duktig på en viss sport.
* Vi fick aldrig välja själva vad vi skulle göra på lektionerna, det var alltid styrt.
Det här med att elever får välja lag tycker jag är VIDRIGT! Det är snudd på mobbing. I den åldern känns det som att bli spottad på att bli vald sist.
Har ni också haft den upplevelsen från skolgymnastiken?
Det borde vara förbjudet faktiskt. Jag hoppas inte det förekommer lika ofta idag som det gjorde på "min tid".
Andra saker som fick mig att få ångest var badet. Jag hatade att visa mig i baddräkt och speciellt på högstadiet så skulle killarna i klassen alltid kommentera tjejernas kroppar.
Jag hatade också att duscha efteråt under den här perioden. Jag tyckte det var mkt obehagligt att visa mig naken i den åldern när man precis hade börjat utvecklas och var allmänt osäker på sin kropp.
Tävlingarna skydde jag också. Särskilt 60 meter. Med den mentaliteten vår lärare hade kändes det som att det var på liv och död. Jag ville bara gråta när det blev dags för gympa utomhus. Höjdhopp var inte heller något jag längtade efter. Ej heller dans då jag inte har någon kordination. Handboll likaså, jag har ingen kontroll över mina armar :-).
När jag började gymnasiet fick vi en helt UNDERBAR lärare! All ångest var som bortblåst. Vi fick väldigt ofta välja vad vi ville göra för han ansåg att det var bättre att vi gjorde något vi tyckte var roligt så att vi verkligen rörde på oss och inte var tvungna att göra något vi ogillade som fick oss att släpa benen efter oss. Jag spleade innebandy i 3 års-tid och började älska gymnastiken! :-)
Har ni haft bra lärare?
Vilken sport/gren gillade ni bäst?
Minst?
Har ibland funderat på att det skulle vara roligt att bli idrottslärare. Jag tror dock inte jag pallar att ta mig igenom en utbildning till ;) Har redan en i bagaget + 2 halvfärdiga. Det känns som det räcker så :).
Nåväl...Dela gärna med er av era erfarenheter från skolgymnastiken! :)
Kommentarer
-
Skolgymnastiken... Ja där tog du upp något riktigt traumatiskt för en latmask som jag :-) Herregud så jag avskydde gympan! På min tid var skolan inte det minsta individualiserad, alla skulle göra samma sak och gud hjälpe den som försökte vara annorlunda, avika eller tänka själv. Alla skulle stöpas i samma mall... Alla skulle springa det där förbannade elljusspåret, alla måste lära sig hoppa över plintar och alla måste spela boll - och gissa hur kul det var för en som var bollrädd, höjdrädd och ogillade att springa. Inte fick jag vänja mig vid aktiviteterna i min takt, försöka anpassa mig i mitt tempo heller. Nej fy faaaan för skolidrotten, barnplågeri är vad det är. Idrott ska utövas frivillig och med lust och glädje, annars är det fullständigt värdelöst!
-
Jag har inte ett enda godkänt betyg från någon av mina årskursers idrott... :( Inget jag är stolt över, men var både överviktig och hade kass kondis i kombo med att jag tyckte det var fruktansvärt tråkigt och trodde aaaaalla skulle titta på mig och, naturligtvis, skratta hånfullt. Så jag skolkade som fan och slutade helt enkelt i att gå dit tillslut. Vad dum man har varit egentligen... Hade jag svalt stoltheten hade det inte tagit så många år som det gjorde för mig att förstå att motion är livsviktigt. Var aldrig mobbad eller så, och har aldrig varit gigantisk stor, men den där sociala spärren är en hård nöt att knäcka, särskilt för en vilsen tonåring... FY vad jag lider med dagens skolungdomar! FYYYY!
-
ja fy minns den gympa läraren som jag hade det var ett rent monster. Man ska ju ha samtidigt en trevlig gympa lärare annars är det ju ingen ide om man har för sträng lärare såna borde förbjudas
-
jag älskade skolidrotten, det var verkligen min favoritaktivitet som jag avslutade med högsta betyg! jag har alltid haft turen att få toppenlärare som gav oss ansvaret att själa hålla i en idrottslektion och strukturera upp allt själva vilket alltid är kul. och så roliga grenar såklart som vi i klassen kom överens om :)
-
Tack för att ni delade med er av era historier :)
-
I grundskolan var mina lärare inget att hurra för. Precis som många andra här så var mina väldigt trångsynta och det som han planerat var skrivet i sten i princip. Sen hade jag några som lät klassen rösta nästan varje lektion om vad vi skulle göra... kul med 70% killar som lever på fotboll på rast och efter skola, kan ni gissa vilken aktivitet som blev framröstad? Men sen på gymnasiet så hade vi ett gym som man kunne välja att gå till om man inte tyckte om den inplanerade aktiviteten så det var mysigt. Som sagt, gympan ska motivera ungdomar att röra på sig, inte lära dem att motion är förnedrande.
-
Håller med dig om det du skriver men samtidigt så förstår jag idrottsläraren som måste bestämma vad vi skulle göra på idrotten. Man var ju tvungen att ha alla aktiviteter som ingår i "kursen" så att läraren har ett underlag som hon/han kan sätta betyg på. När vi hade gjort allt som ingår för att få ett fullständigt betyg så fick vi själva komma med föreslag vad vi skulle göra på lektionerna, vi fick till och med möjligheten att hålla lektion två och två. Tyckte idrottslektionerna var roliga speciellt när hela klassen var blandad.. i vanliga fall så var tjejerna för sig och killarna för sig. (vår klass+parallel klassen) Tyckte det var dåligt. Jag hade ingen direkt favoritgren, men i mellanstadiet minns jag att vi hade varje år en hopprepstävling på skolan. Det tyckte jag var super kul. Kan bero på att jag vann varje år jag gick där "flest hopp på 30 sekunder" med ett enkelrep. Man märkte väldigt fort vilka som ogillade idrotten, eftersom dom uteblev oftast från de ämnet. Lite synd, för jag tycker att de ämnet ska vara en sort uppehåll från alla andra "jobbiga ämnen" Det ska vara den timmen på dagen då man har "roligt".
-
Ang. din kommentar Karolcia så känner jag att man inte ska ha vanliga betyg i idrott. Det är inte ett ämne man direkt kan plugga in. Är man t.ex av naturen dålig på idrott eller kanske överviktig eller har ngt annat handikapp så är det vansinnigt orättvist. Jag tycker bara man skall ha godkänt eller icke godkänt och där godkänt innebär att man är närvarande på lektionerna och anstränger sig efter sin egen förmåga. Sedan är det väl bra om läraren undervisar i olika grenar så att eleverna får testa på vad som finns. Men jag tycker inte det ska vara i tävlingsform som vi hade och inte sättas betyg på. Det viktiga är att man anstränger sig och får röra på sig och har roligt. Förhoppningsvis hittar man ngt man vill hålla på med i fortsättningen och får en positiv syn på motion och idrott :)
-
Högstadiets gymnastik var faktiskt bra i vår klass. Vi hade ganska många "träningsidioter" i klassen, men istället för att tracka ner på oss som inte var lika vältränade så peppade de och hjälpte till. Jag minns speciellt en orienteringstävling i 9:an. Vi skulle springa i par, och jag får väl erkänna att jag blev nog sist vald ingen ville springa med mig :P (Jag var visserligen vältränad och smal på den tiden, men jag var hästtjej och ingen löpare) Men ingen ville springa med den mest tränade tjejen i klassen heller (de sa att mycket av betyget skulle hänga på den här tävlingen). Så vi blev tvugna att springa ihop. Jag som inte kunde löpa för fem öre! Jag vill livrädd att förstöra hennes betyg bara pga mig. Men det visade sig att hon var uuuusel på att läsa karta, vilket jag är MYCKET bra på. Så jag pekade ut vart hon skulle springa för att stämpla kortet medan jag tog en kortare väg runt hela banan. Vi vann faktiskt! Fast jag blev helt sängliggandes dagen efter hahahaha Den tävlingen har faktiskt hjälpt mig många gånger i livet, det var ett ytterst bevis på vad teamwork kan göra :)
-
Hej! Jag gifte mig med min snygga och snälla jumpalärare. Gymnastiken var det roligaste.
Logga in för att skriva en kommentar.