icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
3 oktober 2010 13:47
1

Den duktiga flickan...

...har jag försökt vara i hela mitt liv. Detta resulterade i att jag mer eller mindre drev in mig själv i väggen för typ ett halvår sen. Sen dess har jag på allvar börjat fundera på värdet med att vara så duktig hela tiden. När jag ser tillbaka på alla mål jag försökte nå förr i tiden inser jag att mindre än hälften av allt jag gjorde var för min egen skull. Det mesta gjordes för att det förväntades av mig. Det förväntas att jag skulle...
- ställa upp och hjälpa till i alla lägen
- vara välklädd och tillfixad
- vara med på alla sociala events som uppkom
- vara glad och social
- vara snygg
- vara vältränad
- nätverka
- bra betyg för att senare få bra jobb
- vilja satsa på karriären

med mera med flera punkter. Vissa av de här kraven kan jag sätta ett ansikte på, jag vet vem som krävde det av mig. Men vissa saker tror jag kommer från något inom mig, en vilja av att alltid passa in och aldrig sticka ut, alltid vara den som har svar på tal och som "sköter sig". 

Vet ni vad? Jag orkar inte vara den personen längre. Jag vill inte göra saker för att andra tycker att jag borde och förväntar sig det. Jag är trött på människor som suger energi ur en, som ber en fixa saker och som aldrig skulle få för sig att tacka en för det man gör. Missförstå mig rätt, jag kommer alltid att vilja hjälpa och ta hand om de människor som står mig när och jag hjälper även okända människor om de så behöver. Men de som är problemet är de som gång på gång tar utan att ge. Samhället och framförallt den bild av den perfekta kvinnan som vi matas med från media är en annan del som kan fara och flyga. 

Jag vill träna och må bra för att JAG vill det. Jag vill deffa ner mig mina sista kilon för att det är något JAG vill. Däremot stryker jag en hel del från min "att-göra"lista. För jag vägrar vara den duktiga flickan något mer. Jag vägrar låta folk suga energi ur mig och jag vägrar fylla mitt liv med saker som någon annan förväntar sig att ska göra och vara. 

Det enda som gör mig lite ledsen numera är att det tog mig 25 år att inse detta och att förmodligen kommer ta ytterligare 25 år innan jag fullt ut kan sluta försöka vara "duktiga flickan". Jag hoppas dock att vi tjejer sluta hålla på såhär, för jag vet att jag är långt ifrån ensam i detta ekorrehjul. Man måste få leva för sig själv också!

Kommentarer

  • 4 oktober 2010 22:09
    Jag vet vad du menar med hopplösheten. Vissa dagar känns det som att det vore hur enkelt som helst medan man andra dagar slår på sig själv för att man tycker att man inte är tillräckligt "duktig". Jag tror att det är något man måste jobba med varje dag, steg för steg. Våga säga nej till folk när de ber om saker och man själv känner att man verkligen inte orkar tror jag är viktigt. Låta sig själv få leva, för det är ingen annan som lider av att man själv mår dåligt. Men framförallt; ge sig själv en klapp på axeln är man gör saker som är bra för en själv och för andra. Istället för att bara ta för givet att man ska klara av dessa saker. Så tror jag, återkommer när jag lyckats implementera levnadssättet för att se om det funkar :P.

Logga in för att skriva en kommentar.