Tjoho, träningen är rolig igen!
För ungefär 1 1/2 månad sedan drog jag igång med träningen igen. Inte speciellt tuftt första veckan utan bara lite löpningar och promenader. I början var det hemskt. Jag hade ingen kondition kvar, inget pump i musklerna, endorfinkickarna uteblev... Men långsamt vände det faktiskt. Förra veckan var min första vecka på "normal" nivå (för mig innebär det 2-3 st konditionspass, 2-3 styrkepass och kanske någon powerwalk) och måste säga att jag har njutit i fulla drag av vartenda pass sedan dess!
Jag har på något sätt hittat tillbaka till den underbara känslan av att vara "ett med min kropp", att få världens kick av att kämpa hårt de där sista repsen eller sista minuterna på ett konditionspass eller bara vara ute och gå. Jag ska verkligen göra mitt allra, allra yttersta för att aldrig mer fastna i det ångestförknippade förhållande jag hade till min träning förra året. För egentligen vet jag ju att vi är bästa kompisar =).
Det jag vill säga till den som kan tänkas läsa det här är att det är såhär träning kan (och bör) kännas. Det ska inte vara ett rent tvång eller ngt man förknippar med ångest. Visst har alla dagar när det går upp och ner, men samtidigt tycker jag att man ska försöka hitta någon träningsform som man själv tycker är rolig. Så att man "glömmer" att det faktiskt är jobbigt också. Sträva efter att hitta något som du faktiskt kan längta till att göra. Inte varje gång kanske, men ibland. För mig funkar aerobics, step och bodycombat bäst men sådant är ju oerhört individuellt. Våga prova på saker och ge inte upp första gången! I början när jag körde aerobics var jag rent ut sagt kass. Jag gick åt vänster när alla andra gick åt höger, snubblade över mina egna fötter och armarna ska vi bara inte tala om men. Men se på sjutton, jag lärde mig =).
Kan jag, så kan du med! =)
Kommentarer
Logga in för att skriva en kommentar.
Ingen har kommenterat detta inlägget.