hjärnspöken
samtidigt som jag äter.
maten är den enda som förstår mig.
den enda som vill mig väl
den enda som får mig att må bra
för att sedan gråta igen.
är det värt det?
ja.
för den lilla lyckan med maten i munnen är det.
den otroliga lyckan som jag saknat.
jag saknar att vara lycklig. känns som evigheter sen.
allt bara rasar i min värld
i min hjärna
och jag har ingen att vända mig till
jag vill inte vända mig till någon
jag önskar att jag aldrig hänt
jag vill bli uppryckt -
må bra,
Kommentarer
-
åh jag vet precis hur det är.. de där känslorna som dyker upp och så äter man och äter... det finns ibland inte någon hejd på matintaget..S: för mig iaf.
-
*kramar om* Har det hänt ngt speciellt? Har fått uppfattaningen att det går bra för dig nu...Du tränar på som bara den...nytt jobb snart, verkar må bra med din pojkvän...?!?
Logga in för att skriva en kommentar.