icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Upptäcksresande på Livets väg och lärling under Kärleken.

I övrigt är jag en allkonstnär som brinner för växande, lärande, läkande, ljuvligt god ekologisk hälsosam mat, meditativitet, tystnad, varande, skapande, växtlighet och blomstring, rörelse, musik och mycket mycket mer som allt kan innefattas i att Leva Livet Fullt Ut :)

För två år sedan kom jag hem från en lång resa. Efter att under lång tid levt både ekonomiskt och kalorisnålt boendes i naturen, ägnat dagarna åt själsligt och kroppsligt arbete och levt livet som jag ville leva det kom jag tillbaka till storstaden. Det blev en gigantisk kulturchock - att plötsligt ha både pengar och ett 7-eleven på hörnet kunde jag inte hantera. Att jag dessutom i kände mig förvirrad i tillvaron gjorde att jag gick upp 20 kilo på bara några månader.
Senaste två åren har jag kämpat för att komma tillbaka till min bekvämlighetsvikt men inte riktigt lyckats.
Nu har jag återfunnit någotsånär själslig balans och känner att det verkligen är dags att ta mig tillbaka till den kroppsformen jag känner mig hemma i.

Jag är glad över att ha hittat Matdagboken och tror att det kommer vara ett fantastiskt hjälpmedel på min resa.

88 X
87 X
86 X
85 X
-börjar med matdagboken-
84 X
83 X
82 X
81 X
80 X
79 X
78 X
77 X
76 X
75 X
74 X
73 X
72 X
71 X
70 X
69 X
68 X
26 juli 2010 13:46
3

Byx-letar-ångest

Jag blir så jäkla ledsen och arg.
Från att känna mig som en vacker kurvig mullig hälsosamm kvinna som är älskad precis som hon är och väcker attraktion känner jag mig som en stor fettklump som inte överhuvudtaget passar in i samhällets normer.
Jag avskyr att leta byxor.
Jag avskyr att se hur mina mått passar in på de allra största storlekarna i det konventionella utbudet, om de ens passar in alls. Det slår ner mig till marken varje gång, sätter hål på min glädjeballong.
Jag blir så förbannad.
Så jäkla stor är jag faktiskt inte, en hel del extra kilo har jag ju, annars skulle jag inte vara här, men att jag inte ens kan hitta ett par vandringsbyxor eller regnbyxor som passar! Det är fan skamligt. Hur ska en överviktig människa kunna ägna sig åt sport och friluftsliv om det inte ens fins kläder att köpa, om man redan är utesluten?
Hur ska man kunna njuta av fjällvärld och rörelse i för små kläder?

Jag vill bara gråta.
Jag vill inte vara den som kläderna inte passar på.
Jag vill vara den jag känner mig som och den jag är.

Kommentarer

  • 26 juli 2010 13:57
    Fiffi86
    Jag känner igen mig själv i det du skriver.. Jag kan ha samma problem med vanliga träningskläder.. Man vill inte känna sig som en extrastor fettklump på gymmet i en stor t-shirt och mjukisbrallor, men det finns ju inget utbud av snygga och funktionella träningskläder i större storlekar.
  • 26 juli 2010 16:38
    Shiizuka
    Fy jag lider med dig. Själv använder jag vanliga kläder som träningskläder just nu. Så jag har ett par lite tjockare svarta tights och en svart mjuk kjol över det plus ett linne. Och håller med, man tycker ju att du borde hitta något som inte är så överviktig. Lycka till i vart fall.
  • 26 juli 2010 16:48
    lokattan
    Tack för ert stöd :)

Logga in för att skriva en kommentar.