lokattans blogg

26191

Upptäcksresande på Livets väg och lärling under Kärleken.

I övrigt är jag en allkonstnär som brinner för växande, lärande, läkande, ljuvligt god ekologisk hälsosam mat, meditativitet, tystnad, varande, skapande, växtlighet och blomstring, rörelse, musik och mycket mycket mer som allt kan innefattas i att Leva Livet Fullt Ut :)

För två år sedan kom jag hem från en lång resa. Efter att under lång tid levt både ekonomiskt och kalorisnålt boendes i naturen, ägnat dagarna åt själsligt och kroppsligt arbete och levt livet som jag ville leva det kom jag tillbaka till storstaden. Det blev en gigantisk kulturchock - att plötsligt ha både pengar och ett 7-eleven på hörnet kunde jag inte hantera. Att jag dessutom i kände mig förvirrad i tillvaron gjorde att jag gick upp 20 kilo på bara några månader.
Senaste två åren har jag kämpat för att komma tillbaka till min bekvämlighetsvikt men inte riktigt lyckats.
Nu har jag återfunnit någotsånär själslig balans och känner att det verkligen är dags att ta mig tillbaka till den kroppsformen jag känner mig hemma i.

Jag är glad över att ha hittat Matdagboken och tror att det kommer vara ett fantastiskt hjälpmedel på min resa.

88 X
87 X
86 X
85 X
-börjar med matdagboken-
84 X
83 X
82 X
81 X
80 X
79 X
78 X
77 X
76 X
75 X
74 X
73 X
72 X
71 X
70 X
69 X
68 X

1 november 2010 21:17

Ibland är det svårt, jäkligt svårt

När tillvaron faller sönder omkring mig, då är det svårt att finna en vettig anledning att äta.
Det livsuppehållande tuggandet kan ibland kännas så fullständigt onödigt, nästan hånfullt. Tugga för tugga av mat som mina smaklökar inte uppfattar, som växer i munnen, bildar en äcklig gegga. Magen som redan är så full av känslor att maten inte får plats. Ändå detta tuggande, för att jag vet att svält bara gör saken värre. För att jag har varit där och inte vill dit igen. Men endå fins känslan där, känslan av att bara vilja krympa ihop, smalna av, tyna bort, varför upprätthålla kroppen när allt detta jordiska gör så ont. Vill bara försvinna.
Mattider som svävar ut och glöms bort bland kaskader av gråt. Tappar tråden, tappar fokus.

Det är svårt ibland.
Jäkligt svårt.

Kommentarer

Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.