icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Hej! Jag är en 26årig singelmamma till en dotter på 5 år. Detta är min väg till ett hälsosammare liv. och denna gången ska det vara häslosamt följ mig genom ångest och vägen upp från mitt förr väldigt destruktiva beteende. Det är dags att må bra!
17 januari 2012 21:11
3

Så arg, besviken och kränkt

I höstas så anmälde dagis mig till socialen... Det kom som en chock för både mig och min familj och vänner. Ingen kunde förstå. Inte jag heller. I anmälan stod det att de tyckte min dotter var i behov av en kontaktfamilj och när jag pratat med dom efteråt så har de bara sagt att hon mådde så dåligt då. Anledningen till att hon mådde dåligt vid den tidpunkten var för att hon slutade sova på nätterna, åt inte, orolig, arg, ledsen, ville inte samarbeta det minsta. Och till slut förstod jag. Hon hade urinvägsinfektion. Efter pencillinkuren var hon sitt gamla jag igen. Jag försöker få dom att förstå men ingen ursäkt ingenting. Det enda jag får höra är att jag borde gå vidare med det (glömma det)... Men hur ska man kunne gå vidare efter en sådan kränkning? För att ni ska få en bättre uppfattning så var anmälan daterad 2 dagar innan jag lämnade urinprov och fick det konstaterat.

Kommentarer

  • 17 januari 2012 21:29
    Jag kan nog hålla med om att de var lite väl snabba att anmäla. Det kan ju inte ha pågått särskilt länge? Samtidigt så vill man ju att de ska reagera snabbt när det väl är något fel, så det är en svår balansgång. Vad är alternativet till att lämna detta bakom sig? Hur skulle du vilja ha det nu? Vad vill du ska hända? Att gå och älta något som inte går att göra ogjort drabbar ju bara den som ältar, tyvärr. Vill du byta dagis eller vad vill du göra?
  • 17 januari 2012 21:32
    Jag vill bara ha en ursäkt. Det är allt.
  • 17 januari 2012 21:40
    Ett samtal med berörd personal tycker jag nog att du skulle kunna fått.. Dom gjorde sitt jobb..man HAR anmälningsplikt och begår tjänstefel om man inte anmäler minsta lilla "misstanke".. men när det blir så här tokigt kan det ju vara på sin plats att prata igenom det.. så att ingen går och mår dåligt av det!! Hoppas det löser sig för dig!!

Logga in för att skriva en kommentar.