Ångest är ingen trevlig känsla
Nu är den här igen, matångesten.. Det handlar inte bara om att inte våga äta utan oxå om att jag har en känsla av att jag måste äta hela tiden fastän jag inte ens är hungrig....Jag skulle förstå känslan om jag faktiskt va hungrig men jag är ju inte det!!! Nu har jag PROPPAT i mig en massa bröd m smör och ost och är nu på gränsen att gråta. Varför gjorde jag det, e jag dum i huvet eller??? Jag var ju inte ens hungrig men den här känslan av att jag måste äta tar över min kropp. Nu vet jag inte vad jag ska göra längre, hur tar jag kontroll över den här känslan??? HJÄLP =( sitter och gråter för jag är så ARG på mig själv. Under en måltid har jag i princip tryckt i mig dagens kalorier....Ska jag träna? Måste vara extremt försiktig med all belastning på foten så det inte gör saker och ting värre..
Vissa dagar kan jag gå utan att vara hungring överhuvudtaget men nu, de senaste dagarna har har känslan av tvångsätande kommit tillbaka. Vad ska jag göra nu?
Börjar seriöst tro att min viktminskning är hopplös, meningslös om jag inte kan hålla mig i schakt. Tror ärligt talat att jag börjar bli deprimerad... vet inte omdet beror på hösten och allt skit i skolan eller mina matbesvär
Kommentarer
Logga in för att skriva en kommentar.
Ingen har kommenterat detta inlägget.