icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Är en 23-årig studerande som påbörjade itrims program 2:a januari 2012. Hade som mål att gå ner 25 kg. Gick ner 18 kg de första tre månaderna, men gick sakta men säkert upp 10 kg. Fick då veta att jag har en ätstörning och sedan dess har jag jobbat med att försöka förändra beteendet istället för att ha viktnedgång som första prioritering.

Vill gå ner i vikt, men framförallt ta tag i mina matvanor, komma igång med träningen och råda bot på mitt ständiga sötsug.


Life isnt about finding yourself- it is about creating yourself!
9 maj 2012 21:54

Ett erkännande för mig själv

När jag för första gången gick upp detta året, det är för snart en månad sedan, så visste jag att jag hade väckt upp något inom mig. Nu var det starkare än någonsin. Suget. Suget efter allt gott, sött och onyttigt. Då menar jag verkligen onyttiga saker som godis, chips, glass och kolhydratsrik mat. Jag gick upp ett hekto, det var verkligen inte hela världen...men jag blev rädd. Rädd för att jag snart skulle falla tillbaka till gamla vanor och tänk. En helg gick... ett till plus på vågen...en helg till ett ännu större plus på vågen...och nu...denna helgen...var det ett JÄTTE stort plus på vågen. Jag har inte skrivit in det än...för jag skäms för mina snedsteg..men jag måste erkänna det för mig själv. Det är [KURSIV]minst[/KURSIV] 4 kilos uppgång... troligen 5 kilo. Jag måste erkänna för mig själv att jag har problem med hetsätning. Jag kommer ta upp det med itrimcentret och se om jag kan få hjälp där. Det har tagit mig rätt lång tid att förstå att jag har problem med det. Men nu är jag säker. Hela förra hösten isolerade jag mig mer än någonsin och det var ofta när jag var ensam som jag åt som mest. Jag tror att allt bantande under de senaste 6 åren har förvärrat beteendet och nu hade det nått sitt klimax i höstas. Då förnekade jag det totalt... Den resa som jag har gjort från 2:a januari fram till mitten av april i år har [KURSIV]verkligen [/KURSIV]hjälpt mig. Jag känner fortfarande att detta är det bästa som har hänt mig på länge. De strikta ramarna gjorde att hetsätningen försvann helt. Suget var borta och jag mådde bättre än någonsin. Det jag nog inte förstod då är att beteendet till vanlig mat och sötsaker finns fortfarande kvar, bara att det låg i dvala under den perioden då man äter strikt. Men så kan man inte leva i resten av sitt liv. Någon gång så ska man börja äta vanligt igen och det är här det har satt stop. Jag vill fortsätta min resa, för jag har inte nått mitt mål än. Men jag behöver hjälp att kunna ta mig vidare.

Kommentarer

  • Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.