icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Har en egen blogg här:
lchf-peter.blogspot.com

Kör LCHF.
28 februari 2010 17:35
12

Kvinnor, ur en mans perspektiv


Blev lite inspirerad av Cajza. Skrev det här någon annanstans, men tyckte det förtjänade en vända till...




Jag har en vän. Hon heter Helene. Hon har fyra barn och är ensamstående. Två är numera i vuxen ålder och två runt tio eller så. Helene har varit en av mina hjältar under lång tid. Att vara ensamstående mamma till fyra barn är svårt att föreställa sig som man. Att lyckas uppfostra fyra barn på egen hand är ett konststycke som är svårt att föreställa sig som man. Hennes barn är nämligen jättefina. Jag har träffat de allihop. Vissa föräldrar lyckas inte ens med ett barn. Och då är de två som tar hand om barnet.

Jag känner en annan kvinna. Hon heter Heather. Hon har tre barn. Hennes liv har varit minst sagt ett helvete. Men hennes barn är fina och hon har kämpat som ett djur för att få allt att gå ihop. Hon är en annan av mina hjältar.

Jag lyssnade på ett radioprogram för ett tag sedan. Det var fyra mammor som samtalade. En sade:

Mamman är alltid den som får ta skiten. Hon stannar alltid kvar. Barnen vet att en mamma aldrig överger. Pappor är borta så mycket att barnen är tacksamma för det lilla de får av pappan. Pappan får man inte störa eller skrämma. Då kanske han överger barnen för alltid. Så mammans lön för sin lojalitet, omtanke och kärlek är att hon får vara soptunnan.

Vi lever i ett så kallat jämställt land. Ett jämställt land där kvinnor fortfarande blir diskriminerade dagligen. Lika lön och sånt är det väl inte ens värt att nämna. Inte heller att typiska ”kvinnoyrken” är lägre betalda än typiska ”mansyrken”.

När man går och handlar, kvinna och man, spelar det ingen roll om det är kvinnan som inldeder förhandlingar med försäljaren. Försäljaren vänder sig förr eller senare till mannen för att avsluta affären. Jag har själv upplevt det ett otal gånger och skakat på huvudet: Titta inte på mig, det är henne du ska prata med.

Kvinnor föder barn. De har menstruation. När de föder får de bristningar lite här och var. De genomgår klimakteriet. Män rakar sig. Stackars män.

I USA är en ensamstående mamma över trettio lika attraktiv på relationsmarknaden som den där mögliga saken längst bak i kylskåpet man vet man borde slänga, men tycker är för äcklig att både se på och än mindre att vidröra, så man väntar ett tag till.

På västafrikas sydkust finns det ett folk som styrs av kvinnor. Deras språk har inget ord för krig. Det säger allt som behöver sägas om kvinnor. Och män.

Män är egentligen inte värda kvinnors kärlek. Män våldtar, mördar och skövlar. Kvinnor älskar, uppfostrar och vårdar.
 

Kvinnor är värda all respekt. Jag älskar kvinnor. För att de finns och för att de orkar med oss män. Tack.

Kommentarer

  • 28 februari 2010 17:51
    vilket bra inlägg.. tack... är själv en ensamstående mamma till 5 barn.. snart vuxna alla.. och de är så fina så :)
  • 28 februari 2010 18:07
    Bra inlägg, hoppas det är många som läser det. Jag är inte ensamstående men känner mig ibland som soptunna.
  • 28 februari 2010 18:29
    Va fint skrivet av dig :)
  • 28 februari 2010 18:29
    Vad kul att ni uppskattar det jag skrivit. Har blivit trackad (av män) för det här inlägget på annan plats. Själv skulle jag inte vara i livet om det inte vore för kvinnor. Och då menar jag inte födseln. :)
  • 28 februari 2010 19:07
    Tack för dina kloka ord. Om alla män vore som du fanns det nog heller inga krig. Du blir nog kvinna i ditt nästa liv ;) High five för din blogg!
  • 28 februari 2010 19:23
    Kvinna i mitt nästa liv? Den som lever får se. ;) Krisp, det var tråkigt att höra.
  • 28 februari 2010 19:25
    vilket bra inlägg :D
  • 28 februari 2010 20:19
    Jag är överväldigad! Så gulligt av dig!
  • 28 februari 2010 20:21
    :)
  • 28 februari 2010 21:16
    ...that´s why I prefer women ;) skämt å sido, skönt med en man som respekterar kvinnor, är grymt trött på alla nedvärderande typer. *peppkram*
  • 1 mars 2010 07:29
    Härligt.... Tänk om det fanns fler män som såg oss kvinnor som Gudinnor då skulle allt bli mycke lättare*L* Tack för ditt fina inlägg
  • 1 mars 2010 10:20
    Trevligt skrivet! Jag själv vägrar att ta på mig den typiska kvinnorollen och detta leder till ett otal långa diskussioner i mitt hem (med min sambo alltså) eftersom så mycket är osynligt. Han vill, precis som jag, leva i ett jämställt förhållande men har inte sett alla situationer/fällor som finns för kvinnor, men hans ögon öppnas lite för varje dag som går. Det är skönt att det finns män, som du och han, som önskar jämställdhet på alla plan i livet. På så sätt hoppas jag att vi faktiskt kan nå ett jämställt samhälle!

Logga in för att skriva en kommentar.