icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Hej är en 26 årig tjej. Är väldigt glad för det mesta, kreativ, bokstavsbarn, frilansare, reser mycket, stressar ännu mer, kan aldrig säga nej och har tyvärr värdens sämsta självdisciplin när det gäller ALLT! Detta har ju självklart under åren påverkat min vikt (bland annat). Jag var 56 kg (är 165cm) fram tills jag fyllde 19 och nu är jag 76kg så det är ju ganska stor skillnad. Har haft den här övervikten alldeles för länge. Jag vill gå ner till 60kg genom att äta en blandning av LCHF och striktare GI.
Träna ska man ju också men med mina arbetstider är det svårt med regelbunden träning. Kommer att promenera mera till en början. Det är bättre än ingenting.
20 november 2012 17:02
6

Att tacka nej och ta emot

Söndag: Min syster är 1, 80, smal och snygg. Hon lider av nån sorts Bakmani vilket gör att hon hela tiden hittar på olika ursäkter för att baka. Nu är det så att hennes kompis som hon delar lägenhet med fyller år vilket gjorde att hon var tvungen att provbaka tårta hela helgen. Det blev inte en och inte två utan FYRA tårtår. Två av dom fick mina föräldrar med sig hem redan i lördags. I söndags var jag där för att hämta lite grejer och hon står i köket med 2 stycken morotskakstårtor (hennes egna recept). Hon är stressad för hon ska jobba på eftermiddagen. Jag: Men har inte du gjort morotskaka förut? Hon: Jo, men det här är inte morotskaka. Det här är morotskakstårta! Jag: Ok men du har samma ingredienser den ser ju typ lika dan ut?" Hon"Ja men det är skillnad! Man kan inte improvisera på nåns födelsedag. Man måste provbaka innan!" Sedan försökte hon tvinga på mig ena tårtan. Jag sa att jag inte äter socker längre, medan hon envisades om att hon inte kan lämna den hemma för då ser hennes kompis den och att den tårtan ska med till jobbet och vad ska hon göra nu? Jag förstör ju hela överraskningen om jag lämnar kvar tårtan! Då kom vi överens om att jag skulle ta med mig den till mina föräldrar istället som redan fått två tårtor ca 12 timmar tidigare. Innan jag visste ordet av, hade jag en hel morotskakstårta i mitt kylskåp. Den är underbar. Har ätit en bit efter middagen (ok någon dag åt vi 2). Det har alltid varit så här i min familj. Vi är väldigt matcentriska. När vi äter hos mina föräldrar lägger min Pappa upp enorma portioner, sen dessert såklart. Det går inte riktigt att säga nej till honom för att han blir sårad. Om vi åker till släkten väntar dom alltid med 3-4 olika sorts kakor (ligger alltid på fat i köket eller det rummet man just befinner sig i) och en massa mat och de blir faktisk riktigt sårade om man inte äter det dom har lagat. Och mycket ska man äta, att bara äta en portion är en förolämpning för den som har lagat. Om man skulle få för sig att säga att man skär ner på sockret eller kolhydraterna får man höra att man bara är där 2 gånger om året och att man ska passa på att ta för sig. Sen säger dom "oj vad du har blivit rund, gumman":) Det är svårt att säga nej

Kommentarer

  • 20 november 2012 20:22
    AnnikaE
    <3 <3 <3
  • 20 november 2012 20:30
    pling85
    helt sant! ni får det att verka så enkelt och det är väl enkelt egentligen. I slutändan är det ändå jag som ska ta hand om konsekvenserna. Innan tårtan hade jag faktiskt tackat nej till kladdkaka och bullar vid flera tillfällen förra veckan. Kollegor, kompisar och främlingar tar ett nej mycket lättare men med familjen eller sambon är det svårare. Det handlar egentligen om att respektera sitt egna nej. Ikväll har jag iallafall sagt nej till nudlar och julmust:) kört på quinoa och citronvatten istället:)
  • 20 november 2012 22:06
    lejonell
    Precis pling - det är du som får ta konsekvenserna, då måste du också ta besluten. Vilket är viktigast för din familj tror du - att du fortsätter vara frisk eller att du äter upp allt på tallriken? Sen reagerar jag på att du skriver att din pappa lägger upp för stora portioner av mat och dessert åt dig. Varför då? Varför tar du inte själv så mycket som du vill ha? Jag har själv kämpat med precis det här i min egen familj och på mitt arbete. Föräldrar som inte accepterar eller blir sårade. Folk som vill bjuda och tar illa upp när man säger nej. Jag upptäckte att om man bara är konsekvent så går tjatet väldigt fort över. Nej tyvärr jag kan inte äta mer nu. Nej tack, det är bra ändå, jag vill bara ha en kopp kaffe om du har. Tack, det ser jättegott ut men jag tål det inte så bra. Nej tack, jag har redan ätit. Vad är det värsta som kan hända om du säger så? Öva dig att hitta egna svar och sen prövar du att stå på dig. Det är ju din kropp det gäller!
  • 20 november 2012 18:32
    pling85
    Gud vad du har rätt! jag är exakt så! måste lära mig säga nej. Inte bara när det gäller mat, men jag ska börja där! Tack Annika! <3
  • 20 november 2012 18:34
    lejonell
    Ja, det är jobbigt att vara obekväm, kanske oartig, men jag kan inte lägga ansvaret för min hälsa på någon annan, jag måste ta ansvaret själv. Jag själv vet vad just jag kan och inte kan äta och i vilka mängder. Andra människor kan inte ta det beslutet, därför ska jag inte heller lägga ut beslutet på dem.
  • 20 november 2012 17:06
    AnnikaE
    Jag säger vänligt men bestämt nej till tårta och godsaker. Och allt annat som jag bestämt mig för att inte äta. Det funkar jättebra. Nej tack, jag äter inte sånt. Ler vänligt. Punkt. :-) Vi med extra kilon är ofta såna som är väldigt måna om att göra andra till lags. Har svårt att säga nej. Vill inte såra. Vill inte att andra ska tycka illa om oss eller tycka vi är konstiga... Vänder ut och in på oss själva för att behaga andra. Vi måste lära oss att säga nej. Att vi är lika viktiga som nån annan. Om nån väljer att bli sårad för att vi inte vill äta tårta så är det deras val, inte vårt ansvar. Jag har bestämt mig för att ändra mina vanor för resten livet. Jag vill vara frisk och stark. Må bra! Och det är mitt ansvar. Och de människor som i början kanske knorrade över mina val gläds nu med mig. <3 Du kan om du vill! *kram*

Logga in för att skriva en kommentar.