icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Hejsan hej! 40 år och 3 barn. Har varit överviktig många år, nu är jag nere på normalvikt men har fortfarande svårt med mat överhuvudtaget. Gör alla klassiska fel, vrålbantar och toktränar, eller ligger på soffan och svullar. Mitt problem är inte kunskapsbrist utan jag saknar förmågan att tillgodogöra mig kunskaperna. Äter aldrig frukost, äter för sällan, när jag väl äter så äter jag för mycket. 
22 januari 2013 14:17
4

Skitdag

Den jävligaste dagen hitintills i år. Och den har inget med mat, vikt eller träning att göra. Började med att försova mig, vaknade tio minuter efter det att jag skulle varit på jobbet. :-( Illa! Min chef har väldigt lite förståelse för sådant så jag fick en liten uppläxning inne på kontoret. Jag försover mig inte särskilt ofta, men detta var andra gången på 3 månader. Men förmiddagen flöt på bra ändå. Nästa bakslag kom efter lunch då en kollega ville prata med mig. Det gällde en sak som inträffade för tre år sedan, vi hade varit ute ett gäng kollegor och X (kallar honom så) följer med mig hem på efterfest.... Jag visste att han var svag för mig, och jag ville ha närhet. Han berättade att han och hans fru hade en öppen relation och ringde henne för att kontrollera att det var okej att han var med mig. Men hon sa nej. Vi körde på ändå och lovade varandra att vara knäpptysta om det som hänt. Hans relation med frun har varit knagglig den senaste perioden, men min och kollegans har funkat bra trodde jag. Det var en engångsgrej på fyllan det som hände och vi har inte haft någon intim kontakt efter det. Däremot har vi pratat mycket om känslor och relationer osv. Men i helgen berättade han för sin fru vad som hände. Han har mått så dåligt och orkade inte hålla det hemligt för henne lägre. Han säger att han tar på sig ansvaret men att jag gjorde fel. Jag borde inte ha förfört honom. Nu tycker han att det är så jobbigt att jobba med mig att han måste ta upp det med chefen och berätta allt. Så att chefen inte skall låta oss jobba ihop mer. Dessutom berättar han för våra övriga kollegor, han säger att han inte skall berätta att det är jag, men jag tror nog att de flesta kommer att ha sina aningar. Jag känner mig usel! Jag är verkligen ledsen att han och hans familj mår dåligt, och jag vet att jag har ett moraliskt ansvar. Jag har erbjudit att göra vad jag kan för att hjälpa till. Men jag vill inte att han nämner detta för våra kollegor eller för vår chef. Det kommer att straffa mig hårt. Jag tror jag måste skaffa ett nytt jobb. Men framför allt kommer det att skada min sköra relation som jag har med min föredetta pojkvän som jag älskar och vill ha tillbaka.

Kommentarer

  • 22 januari 2013 14:28
    Clintsan
    Fy vilken soppa. Tycker nog att ansvaret inte enbart ligger på dig utan han måste nog ta på sig sitt också. Det finns alltid folk som ska dömma och vet vad som är "rätt" - men detta kan hända alla, även den bästa. Även att vissa kanske dömmer dig och säger "vilken bitch så skulle jag ALDRIG ha gjort. Förstår om detta kommer att bli jobbigt för dig framöver. Kram och lycka till!!
  • 22 januari 2013 14:46
    Omg låter som om du jobbar på Flintstones AB :D skämt åsido hoppas det löser sig :)
  • 22 januari 2013 15:25
    Dåligt att han skyller i från sej! Han borde ha tänkt på vilka konsekvenser det skulle bli. Vad har chefen och arbetskamraterna med detta att göra? Ska han "bikta" sej och tro att allt är förlåtet? Jag skulle trycka på att han inte berättar detta på jobbet. Säkert kommer folk förstå att det handlar om dej, och tyvärr är det så att mannen är en "karlkarl" och tjejen en bitch:-( Jag hoppas att du hittar ett annat jobb:-) Kram
  • 22 januari 2013 17:08
    Tack så mycket för era kommentarer och tankar, jag håller mycket med er. Det som hänt har hänt, och det är inget jag skall göra om. Men att dra upp det med chef och kollegor efter tre år känns helgalet! Börjar tro att det ligger något annat bakom, eller att han gör det för att "straffa" mig. Jag vet inte riktigt vad jag skall säga om chefen vill ta upp det med mig, men något i stil med att X hade flirtat med mig ett tag, jag kände mig smickrad och uppskattad, det hela slutade som det gjorde och det var uppenbarligen fel. Men det egentliga ansvaret låg hos X, jag har faktiskt inte lovat hans fru något. JAG har inte märkt några som helst samarbetssvårigheter med X under den här perioden. Om någon inte skall vara kvar på avdelningen bör det vara X som flyttar på sig eftersom det är han som har problem. Dessutom söker han andra jobb redan. Det svåra blir att förklara för andra kollegor.

Logga in för att skriva en kommentar.