När blir man en träningsmänniska?

Jag har funderat lite över min inställning till träning och hur den kan varierar från dag till dag. För några år sen när jag gick i gymnasiet så var träningen endast ett nödvändigt ont som man utförde för formens skull. Idag tränar jag (oftast) för att måbra och för att jag faktiskt vill. Men i perioder när jag får motivations dippar tränar jag enbart för min fåfängas skull. I går var en så dag och jag försökte tvinga mig iväg till gymmet, trots att jag egentligen inte hade någon energi eller lust alls. Satt ombytt och klar i hallen när M kom hem från jobbet och väntade på att vi skulle gå. Men då säger han att han inte orkar träna och jag bestämmer mig för att strunta i det jag också. I vanliga fall hade jag gått utan honom, men jag ville ju inte gå, egentligen. Så åter till min fråga: När blir man en träningsmänniska? Blir man det per automatik för att man tränar ex, antal gånger per vecka? Eller är det inställningen till träning? vad tycker ni?

Kommentarer

1 april 2011 10:58

Katri

Inställningen tycker jag! När man älskar att träna! Även om man är en träningsmänniska så kommer alltid dagar med noll motivation - det är bara ta det. Ibland kan det vara bra att ändå göra det där träningspasset - oftast går det bättre än när man är taggad. Jag var också en sådan där människa som inte alls gillade skolgymnastiken, men jag tror det berodde på att den var så prestationsinriktad. Å så var det ju en massa redskapsgymnastik, 60 m, längdhopp å sånt - som inte är min grej. De enda gångerna som det var roligt var orientering och när vi skulle springa långt. Så upptäckte jag ju i tjugofemårs-åldern att jag är en born långdistansare. Tänk om gympalärarna kunde varit lite mer allsidiga och naturligtvis inga betyg i det ämnet!
1 april 2011 13:45

smaskens

Jag håller nog med dig om att det är inställningen som räknas! Tränar inte oftare nu än vad jag gjorde i gymnasiet, men känslan är en helt annan. träningen det ger mig mer än bara "rätt" storlek på byxorna nu.

Logga in för att skriva en kommentar.