överviktiga barn

Idag var det en artikel om överviktiga barn i vår lokalblaska och man pratade BARA om matvanor.....usch stackars barn tänker jag. Att alltid få höra att man äter fel. Mat blir ju tillslut ett superladdat ämne. Jag tror att det handlar om mer än mat när barn har fått övervikt. Naturligtvis handlar det om aktivitet också. Men jag tror inte ens det löser hela problemet för en del. Jag tror att det ofta finns "mer". Vanor, roller, gränsdragning, stress och säkert mycket mer. Jag tror också att det är viktigt att stötta hela familjen och att man gör det under en lång period! Här där jag bor har man haft projekt och det har varit kanonduktigt folk involverat men det har handlat om mat (handla o laga) och fysisk aktivitet. Fysisk aktivitet har riktat sig till barnet och varit varje vecka men det andra har varit mycket sporadiskt. Kontakt med en duktig dietist .....men bara ett par gånger per termin. Matlagning en gång och handla en gång. Förstår att det är en resursfråga men tror att flera kontakter för uppföljning, feedback och peppning behövs......Övervikt tar många år att få....men ändå tror/vill vi att det ska gå att fixa på ett kick.
Hur som helst en eloge till alla eldsjälar som trots bristande resurser kämpar på och stor peppning till dem som kämpar med egen eller barns övervikt.

.....själv ska jag bygga vidare på våra nya garderober....många skruvar bli det......och stor uthållighet krävs=)

Kommentarer

19 augusti 2010 18:53

krisp

Jag håller också med dig. Inte konstigt att det finns många med "ätstörningar" eftersom mycket ska klaras av på egen hand. I "alla" tidningar finns det tips och råd om mat för viktnedgång och sedan bläddrar man till nästa sida för att se recept på bl.a bakverk som ser så goda ut. Alla ska röra på sig, men hur roligt är det att stå där tjock och klumpig och bli vald sist varje gång när det ska delas upp i lag. Inte blir man inspirerad av att fortsätta.
19 augusti 2010 21:50

Plingan

Håller med - hela familjen behöver hjälp att ändra sina vanor o komma ur den "dåliga" situationen. Men det är inte bra om det blir en stress eller hets kring mat o motion, utan man får göra små förändringar, särskilt om det gäller för barn. För egen del måste jag själv ha radikala förändringar för att inte "ramla" in i dåliga vanor igen... ;) Denna gången har faktiskt min son sporrat mig - omedvetet. Han har gått ner 20 kg på drygt ett halvt år. Skippat Cola, chips o promenerar vart han ska, joggar ibland o har nu ett fysiskt ganska krävande jobb! Nu får han dessutom nyttig mat hemma - den sista tiden han bor hemma. Om 2 helger flyttar han ut. :) Lycka till med skruvarna!!!

Logga in för att skriva en kommentar.