aldrig nöjd

Jag undrar om det är så? Att man blir tamigtusan aldrig nöjd. När jag började min diet tänkte jag " ett kilo i veckan vore absolut strålande " och jag "har" 12 veckor på mig. Eftersom det är alltså tiden jag är i sverige, om ett tag ska jag åter till solen. Så 79 - 12 = 67. Bara tanken av att väga 67 kg gjorde mig överlycklig. 67 det är ju nästan som 65 och 65 tycker jag egentligen är en helt okej vikt. Visst att det är lite mulligt, men det gör inte så mkt. Kan ta tag i resten lite senare. I dag smygvägde jag mig och vägde 57. det är 22 kilo jag gått ner på.. ja vad är det, 10 veckor, och när jag speglar mig tycker jag att jag har tjock mage. Vad fan hade jag inte tidigare då? Men då när jag var större var magen inget problem. jag har minskat 25 cm i midjemått, hur kommer det sig att min mage är stor nu? Visst, jag har gått ner väldigt propportioneligt ändå. min rumpa och lår är fortfarande största delen av mig och magen är lika stor som den var tidigare.. men mindre? ;P Dock tror jag att mina förväntningar har blivit krav och bara för att jag vill ha en platt mage blir jag irriterad då den inte är helt platt. dumt. Sen gick allt så fort den senaste månaden, allt rasade verkligen då och jag hann knapp tänka ngn annan tanke än att fettet bara sögs bort. Nu har skallen kommit ikapp och jag tycker att jag är tjock. ÅH. I helgen ska jag synda, eller på lördag. Pizza och alkohol. ska dock träna som vanligt och har sagt till alla vänner att om jag kommer på att jag ska käka en pizza eller godis på söndag pga att jag är bakis så ska det förbjudas och jag ska bara få tillåtelse till typ en smootihe.

tina87s blogg

aldrig nöjd

Kommentarer