tiwesas blogg

98950

Jojjobantare av guds nåde. Jag har nog alltid tyckt att jag har lite övervikt, ända sedan jag var i 10-årsåldern i början av 90-talet, och gick på viktväktarna första gången tillsammans med en kompis under andra året i gymnasiet - det var exakt hur skämmigt som helst, och superhemligt. Eftersom detta var före internets tid fanns det inte så många att låta sig inspireras av, men en tjej i vår skola hade gått ner 30 kg m VV. Jag vägde in på 81,6 om jag inte missminner mig. Över 80 i alla fall. Helt sjukt - tyckte jag då.
Jag gick väl ner några kilo och sedan gick jag upp dem igen - började på viktväktarna ett antal gånger och försökte ha ätstörningar, som andra, normala människor kunde ha. Så jag försökte att hetsäta, vad sägs om 10 småfranskor med off-brand-nutella? Enda problemet var att jag kunde inte riktigt kräkas, hur jag än försökte. Alltså gick jag upp i vikt, och några år efter denna episod vägde jag in mig på gymmet där mina kompisar tränade. Jaha, tresiffrigt!? Ja, det var ju verkligen inget vidare, en hel del träning den veckan gjorde att jag veckan senare var under 100-strecket, men sen uppehöll jag mig ett rätt bra tag över 90, ett par viktväktarvändor och jag kom ner under 80 t.o.m. Flytt utomlands och MYCKET choklad och mackor, och upp över 90 igen. Träffade en karl och gick ner till drygt 70, blev gravid, nästan 100, ammade - 72 kg, gravid - nästan 100 - ammade och kom faktiskt någorlunda i form - 71 kg. Mådde dåligt i 1-2 år och gick upp 12 kg. 83 kg alltså, och där började i somras, dagen efter midsommarafton började jag med LCHF för första gången i mitt liv, än så länge (mitten av oktober) har jag som minst vägt 72,3 kg, men är för närvarande uppe på 73,8 igen, försöker hitta på konstiga sammanträffanden som gör att jag EGENTLIGEN väger 72,3, men att jag bara har lite mer vatten i kroppen, men sanningen att säga var jag nog mer uttorkad när jag var på 72,3, och det går rätt långsamt om man fuskar lite då och då. Nu har jag i alla fall börjat träna, och unnade mig alltså rätt många stuvade makaroner (eftersom jag älskar det) till lunch. Försvarar mig (inför mig själv) med att "om jag inte hade LCHFat hade jag ätit mycket mer", och "jag ska ju ändå träna ikväll, så det gör inte så mycket om man äter lite mer än man borde av kolhydrater idag". Försöker träna bort det tänket. Tänker att jag ska köra en vecka med strikt LCHF. Med början imorgon.

5 december 2013 22:03

2

Älskade träning! :)

Det är så himla mycket lättare att inte äta på tok för mycket när man tränar - igår hade jag (igen) en riktig ätfest - många sådana just nu. Imorgon har jag min vägdag och räknar med att jag har plussat på mig drygt 1,5 kg sedan förra veckan, och drygt 2 kg sedan min lägstanotering, men det betyder ju inget i det långa loppet, och nu ska jag träna fredag, lördag, söndag och måndag och nästa vilodag på tisdag, så nästa fredag borde jag ju vara åter omkring de 70 kilona som jag så hastigt tangerade och sedan lämnade åt sitt öde. Nu ska jag i alla fall gå och sova en stund för att orka upp imorgon! Nya tag! Det här är verkligen den bästa gången jag någonsin gått ner i vikt - jag ger aldrig upp - jag är en duracellkanin! Dessutom kom jag bara att tänka på sådär apropå inget alls att jag, som hela mitt liv lidit av att min mage producerar aningen mer metangas än vad som är önskvärt, de senaste månaderna har lärt mig att det beror av mitt intag av framförallt bröd. Inget bröd - inga fisar. Det gör det väldigt lätt att orka.

Kommentarer

5 december 2013 23:48

utter

Håller tummarna för en snäll våg imorgon. :)
6 december 2013 16:40

tiwesa

Ja, den var snällare än jag hade trott i alla fall - 71,1, så upp 1,1 kg sen förra veckan, men det betyder också att fredag nästa vecka (alltså Lucia) ligger jag på 69,5. Hoppas jag. Det är i alla fall inte uteslutet.

Logga in för att skriva en kommentar.