tiwesas blogg

98974

Jojjobantare av guds nåde. Jag har nog alltid tyckt att jag har lite övervikt, ända sedan jag var i 10-årsåldern i början av 90-talet, och gick på viktväktarna första gången tillsammans med en kompis under andra året i gymnasiet - det var exakt hur skämmigt som helst, och superhemligt. Eftersom detta var före internets tid fanns det inte så många att låta sig inspireras av, men en tjej i vår skola hade gått ner 30 kg m VV. Jag vägde in på 81,6 om jag inte missminner mig. Över 80 i alla fall. Helt sjukt - tyckte jag då.
Jag gick väl ner några kilo och sedan gick jag upp dem igen - började på viktväktarna ett antal gånger och försökte ha ätstörningar, som andra, normala människor kunde ha. Så jag försökte att hetsäta, vad sägs om 10 småfranskor med off-brand-nutella? Enda problemet var att jag kunde inte riktigt kräkas, hur jag än försökte. Alltså gick jag upp i vikt, och några år efter denna episod vägde jag in mig på gymmet där mina kompisar tränade. Jaha, tresiffrigt!? Ja, det var ju verkligen inget vidare, en hel del träning den veckan gjorde att jag veckan senare var under 100-strecket, men sen uppehöll jag mig ett rätt bra tag över 90, ett par viktväktarvändor och jag kom ner under 80 t.o.m. Flytt utomlands och MYCKET choklad och mackor, och upp över 90 igen. Träffade en karl och gick ner till drygt 70, blev gravid, nästan 100, ammade - 72 kg, gravid - nästan 100 - ammade och kom faktiskt någorlunda i form - 71 kg. Mådde dåligt i 1-2 år och gick upp 12 kg. 83 kg alltså, och där började i somras, dagen efter midsommarafton började jag med LCHF för första gången i mitt liv, än så länge (mitten av oktober) har jag som minst vägt 72,3 kg, men är för närvarande uppe på 73,8 igen, försöker hitta på konstiga sammanträffanden som gör att jag EGENTLIGEN väger 72,3, men att jag bara har lite mer vatten i kroppen, men sanningen att säga var jag nog mer uttorkad när jag var på 72,3, och det går rätt långsamt om man fuskar lite då och då. Nu har jag i alla fall börjat träna, och unnade mig alltså rätt många stuvade makaroner (eftersom jag älskar det) till lunch. Försvarar mig (inför mig själv) med att "om jag inte hade LCHFat hade jag ätit mycket mer", och "jag ska ju ändå träna ikväll, så det gör inte så mycket om man äter lite mer än man borde av kolhydrater idag". Försöker träna bort det tänket. Tänker att jag ska köra en vecka med strikt LCHF. Med början imorgon.

1 december 2013 20:39

Åh vad drygt det känns!!!

Nu har jag ju kämpa o kämpat för att gå ner i vikt hur länge som helst, men vad har jag för det egentligen? Nu, den här helgen har jag säkert smockat i mig 6000kcal av bara onyttigheter! Räknar med att jag kommer välja 72,5 igen imorgon, men om jag bara tar o skärper till mig så tänker jag att jag borde kunna komma ner till 69,9 igen lagom tills nästa helg. Man får leva på hoppet helt enkelt. Istället för lussebullar. Då ska det nog ordna sig.

Kommentarer

1 december 2013 20:43

Fabel

Haha :) .....jag gav upp och köpte äpplen men såg din bild framför mig.Nä minsann och min son åt äpplena istället. 0.4 kg.denna veckan på mina goda kakor utan socker :)).....pepp....pepp
1 december 2013 20:45

rumpmas

Du kommer att klara det!!! Du kan ta nån lussebulle ibland om du är skärpt dessemellan! PEPP; PEPP på dig!
2 december 2013 06:59

tiwesa

Tack, vad ni är gulliga - nu blir jag jätteglad! Ja, någon bulle någon gång ibland borde ju gå bra, kanske inte en hel bullängd bara. ;)

Logga in för att skriva en kommentar.