tiwesas blogg

98964

Jojjobantare av guds nåde. Jag har nog alltid tyckt att jag har lite övervikt, ända sedan jag var i 10-årsåldern i början av 90-talet, och gick på viktväktarna första gången tillsammans med en kompis under andra året i gymnasiet - det var exakt hur skämmigt som helst, och superhemligt. Eftersom detta var före internets tid fanns det inte så många att låta sig inspireras av, men en tjej i vår skola hade gått ner 30 kg m VV. Jag vägde in på 81,6 om jag inte missminner mig. Över 80 i alla fall. Helt sjukt - tyckte jag då.
Jag gick väl ner några kilo och sedan gick jag upp dem igen - började på viktväktarna ett antal gånger och försökte ha ätstörningar, som andra, normala människor kunde ha. Så jag försökte att hetsäta, vad sägs om 10 småfranskor med off-brand-nutella? Enda problemet var att jag kunde inte riktigt kräkas, hur jag än försökte. Alltså gick jag upp i vikt, och några år efter denna episod vägde jag in mig på gymmet där mina kompisar tränade. Jaha, tresiffrigt!? Ja, det var ju verkligen inget vidare, en hel del träning den veckan gjorde att jag veckan senare var under 100-strecket, men sen uppehöll jag mig ett rätt bra tag över 90, ett par viktväktarvändor och jag kom ner under 80 t.o.m. Flytt utomlands och MYCKET choklad och mackor, och upp över 90 igen. Träffade en karl och gick ner till drygt 70, blev gravid, nästan 100, ammade - 72 kg, gravid - nästan 100 - ammade och kom faktiskt någorlunda i form - 71 kg. Mådde dåligt i 1-2 år och gick upp 12 kg. 83 kg alltså, och där började i somras, dagen efter midsommarafton började jag med LCHF för första gången i mitt liv, än så länge (mitten av oktober) har jag som minst vägt 72,3 kg, men är för närvarande uppe på 73,8 igen, försöker hitta på konstiga sammanträffanden som gör att jag EGENTLIGEN väger 72,3, men att jag bara har lite mer vatten i kroppen, men sanningen att säga var jag nog mer uttorkad när jag var på 72,3, och det går rätt långsamt om man fuskar lite då och då. Nu har jag i alla fall börjat träna, och unnade mig alltså rätt många stuvade makaroner (eftersom jag älskar det) till lunch. Försvarar mig (inför mig själv) med att "om jag inte hade LCHFat hade jag ätit mycket mer", och "jag ska ju ändå träna ikväll, så det gör inte så mycket om man äter lite mer än man borde av kolhydrater idag". Försöker träna bort det tänket. Tänker att jag ska köra en vecka med strikt LCHF. Med början imorgon.

8 december 2013 14:45

Alltså, jag trodde...

...att det inte skulle vara något problem med att ha jul och sådant, men nu börjar jag inse att jag ÄR ätstörd - jag kan inte bara ta en bit. Nu får det fan vara nog - jag ska sluta bry mig om att folk försöker berätta för mig att jag inte behöver banta utan kan äta allt jag vill fast bara i mer normala portioner - det funkar inte för mig. Inte alls faktiskt. Så nu är det slut med det. Nu har jag vägdag både på måndagar och fredagar tills jag lyckas landa i att äta mer normalt (alltså normalt för mig, inte normalt för någon annan). Så mindre mängd kolhydrater och så ska jag äta mig ordentligt mätt när jag äter. Så - förhoppningsvis håller jag mig på 70,x tills imorgon, och på fredag 69,x igen. Och därefter så orkar jag inte med jojoandet mer, då får det bannemej gå spikrakt neråt.

Kommentarer

8 december 2013 17:39

sundasara

hejar på dej!
8 december 2013 18:38

Linnex

Du skriver något viktigt.....NORMALT FÖR DIG! Tyvärr finns det människor som vill väl men det blir bara så fel. Som ger råd utan att man frågat om det. Håller på dig! Hepp pepp
8 december 2013 18:43

tiwesa

TACK <3
8 december 2013 19:38

utter

Pepp! :)
9 december 2013 08:30

Fenerika

Helt rätt tänkt. Heja heja!!!

Logga in för att skriva en kommentar.