icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Jojjobantare av guds nåde. Jag har nog alltid tyckt att jag har lite övervikt, ända sedan jag var i 10-årsåldern i början av 90-talet, och gick på viktväktarna första gången tillsammans med en kompis under andra året i gymnasiet - det var exakt hur skämmigt som helst, och superhemligt. Eftersom detta var före internets tid fanns det inte så många att låta sig inspireras av, men en tjej i vår skola hade gått ner 30 kg m VV. Jag vägde in på 81,6 om jag inte missminner mig. Över 80 i alla fall. Helt sjukt - tyckte jag då.
Jag gick väl ner några kilo och sedan gick jag upp dem igen - började på viktväktarna ett antal gånger och försökte ha ätstörningar, som andra, normala människor kunde ha. Så jag försökte att hetsäta, vad sägs om 10 småfranskor med off-brand-nutella? Enda problemet var att jag kunde inte riktigt kräkas, hur jag än försökte. Alltså gick jag upp i vikt, och några år efter denna episod vägde jag in mig på gymmet där mina kompisar tränade. Jaha, tresiffrigt!? Ja, det var ju verkligen inget vidare, en hel del träning den veckan gjorde att jag veckan senare var under 100-strecket, men sen uppehöll jag mig ett rätt bra tag över 90, ett par viktväktarvändor och jag kom ner under 80 t.o.m. Flytt utomlands och MYCKET choklad och mackor, och upp över 90 igen. Träffade en karl och gick ner till drygt 70, blev gravid, nästan 100, ammade - 72 kg, gravid - nästan 100 - ammade och kom faktiskt någorlunda i form - 71 kg. Mådde dåligt i 1-2 år och gick upp 12 kg. 83 kg alltså, och där började i somras, dagen efter midsommarafton började jag med LCHF för första gången i mitt liv, än så länge (mitten av oktober) har jag som minst vägt 72,3 kg, men är för närvarande uppe på 73,8 igen, försöker hitta på konstiga sammanträffanden som gör att jag EGENTLIGEN väger 72,3, men att jag bara har lite mer vatten i kroppen, men sanningen att säga var jag nog mer uttorkad när jag var på 72,3, och det går rätt långsamt om man fuskar lite då och då. Nu har jag i alla fall börjat träna, och unnade mig alltså rätt många stuvade makaroner (eftersom jag älskar det) till lunch. Försvarar mig (inför mig själv) med att "om jag inte hade LCHFat hade jag ätit mycket mer", och "jag ska ju ändå träna ikväll, så det gör inte så mycket om man äter lite mer än man borde av kolhydrater idag". Försöker träna bort det tänket. Tänker att jag ska köra en vecka med strikt LCHF. Med början imorgon.
11 november 2013 08:42
3

Ångesten

Jag trodde verkligen att jag hade kommit förbi det här, den här ångesten över att ha överätit. Jag bestämde mig innan att jag inte skulle registrera maten igårkväll, och att jag skulle äta lite ost och lite oliver och någon bit mörk choklad. Köpte lite kex till resten av familjen. Det slutade med att jag satt och mulade i mig av allt som fanns och det gick inte många sekunder när min mun var tom. Då jag inte kunde komma på vad jag var sugen på åt jag lite av varje tills jag kom på det. Helt hysteriskt. Och jag hade bestämt i förväg att jag skulle tycka det var ok. Men nu, i efterhand, tycker jag faktiskt inte det. Jag trodde jag hade kommit längre. Jag kör min veckovägning imorgon istället. Fast jag registrerar resultatet från idag också, för att komma ihåg den här dåliga känslan.

Kommentarer

  • 11 november 2013 09:17
    Linnex
    Kom ihåg den dåliga, jobbiga känslan. Det är även den jag brukar glömma bort. Tänka att ,Ja men förra gången tog jag mig ur den så den här gången kommer säkert inte vara lika jobbigt. Jo visst! <3
  • 11 november 2013 10:28
    Fabel
    Så tänkte jag också men lagade en supergod fläskpannkaka på keso, kassler och lite annan och över åt på.....men gjorde lchf glass också i vanlig ordning....godsaker :) När suget kommer borde du prova att bryta en bit 70 % chili mörkchoklad och bara suga på chokladen. Det stillar suget jätte mycke. Det bästa jag hittat hittills.....Lycka till med resten av veckan .....pepp
  • 11 november 2013 16:41
    Tack, det värmer verkligen, det här var första gången jag trillade dit på länge, och larvigt att det var ett bågorlunda planerat tillfälle, undrar hur jag ska göra när vi närmar oss jul :-S

Logga in för att skriva en kommentar.