tiwesas blogg

98995

Jojjobantare av guds nåde. Jag har nog alltid tyckt att jag har lite övervikt, ända sedan jag var i 10-årsåldern i början av 90-talet, och gick på viktväktarna första gången tillsammans med en kompis under andra året i gymnasiet - det var exakt hur skämmigt som helst, och superhemligt. Eftersom detta var före internets tid fanns det inte så många att låta sig inspireras av, men en tjej i vår skola hade gått ner 30 kg m VV. Jag vägde in på 81,6 om jag inte missminner mig. Över 80 i alla fall. Helt sjukt - tyckte jag då.
Jag gick väl ner några kilo och sedan gick jag upp dem igen - började på viktväktarna ett antal gånger och försökte ha ätstörningar, som andra, normala människor kunde ha. Så jag försökte att hetsäta, vad sägs om 10 småfranskor med off-brand-nutella? Enda problemet var att jag kunde inte riktigt kräkas, hur jag än försökte. Alltså gick jag upp i vikt, och några år efter denna episod vägde jag in mig på gymmet där mina kompisar tränade. Jaha, tresiffrigt!? Ja, det var ju verkligen inget vidare, en hel del träning den veckan gjorde att jag veckan senare var under 100-strecket, men sen uppehöll jag mig ett rätt bra tag över 90, ett par viktväktarvändor och jag kom ner under 80 t.o.m. Flytt utomlands och MYCKET choklad och mackor, och upp över 90 igen. Träffade en karl och gick ner till drygt 70, blev gravid, nästan 100, ammade - 72 kg, gravid - nästan 100 - ammade och kom faktiskt någorlunda i form - 71 kg. Mådde dåligt i 1-2 år och gick upp 12 kg. 83 kg alltså, och där började i somras, dagen efter midsommarafton började jag med LCHF för första gången i mitt liv, än så länge (mitten av oktober) har jag som minst vägt 72,3 kg, men är för närvarande uppe på 73,8 igen, försöker hitta på konstiga sammanträffanden som gör att jag EGENTLIGEN väger 72,3, men att jag bara har lite mer vatten i kroppen, men sanningen att säga var jag nog mer uttorkad när jag var på 72,3, och det går rätt långsamt om man fuskar lite då och då. Nu har jag i alla fall börjat träna, och unnade mig alltså rätt många stuvade makaroner (eftersom jag älskar det) till lunch. Försvarar mig (inför mig själv) med att "om jag inte hade LCHFat hade jag ätit mycket mer", och "jag ska ju ändå träna ikväll, så det gör inte så mycket om man äter lite mer än man borde av kolhydrater idag". Försöker träna bort det tänket. Tänker att jag ska köra en vecka med strikt LCHF. Med början imorgon.

24 november 2013 06:59

2

Börjar kännas rätt bra

Nu känner jag mig på banan igen, ny lägstanotering idag 70,4; och nu är min registrera-vikten-varje-dag-vecka över, och jag inser att det jag plussade på mig efter min hetsätfest inte var varaktigt, och alltså att jag kan unna mog ibland, bara jag återgår till att sköta (om) mig själv efteråt. Nu väger jag mindre än jag gjort på snart sett 20 år, och om en vecka har jag (förhoppningsvis) nått ett länge efterlängtat mål: 69,X. Jag vill säga att mitt mål för julen ska vara att hålla mig under 70, för det är rätt rimligt, men beroende vad jag landar på före jul kommer jag kanske inte tycka att det är värt det? Jag ska i alla fall börja baka lussebullar på lördag, och det gör man bäst med vitt mjöl, dubbel sats saffran och dubbel sats socker, och pepparkaksdegen vi gör är med både socker och sirap. Funderar på att baka någon nyttigare variant av bägge sakerna, men kanske bättre att man bara tar en av varje av något som är riktigt gott än att man mular i sig av något halvgott som åtminstone känns nyttigt?

Kommentarer

24 november 2013 14:14

sundasara

du har en poäng där, hellre nåt litet riktigt gott än mycket av halvgott....
24 november 2013 19:28

rumpmas

Bra jobbat Tiwesa <3 Jag håtter med er båds om att hällre ta lite av något som är gott än att äta nåt som är halvgott. å kan till och med jag vara utan. Ska oxå baka lussekatter nästa vecka...en riktig fallgrop för mig...men ner med dom i frysen i källaren så är det imte så lätt att bara ta upp och äta...

Logga in för att skriva en kommentar.